Buklägesvård av den kritiskt sjuka patienten - en deskriptiv journalgranskningsstudie av indikation, duration och komplikationer

Abstract

Bakgrund: Buklägesvård är en behandling för att öka syresättningsgraden för patienter och har evidens för minskad mortalitet vid svår ARDS. Befintliga riktlinjer rekommenderar att åtgärden skall utföras 16 av 24 av dygnets timmar. Behandlingen är inte riskfri och under buklägesvård finns risk att patienten drabbas av komplikationer och vårdskador. Det kan leda till ökat lidande för patienten och ökade kostnader för samhället. Intensivvårdssjuksköterskor bör arbeta för att minska detta. Syfte: Syftet med studien är att beskriva buklägesvård av kritiskt sjuka patienter vid två svenska intensivvårdsavdelningar utifrån följande frågeställningar: För vilka indikationer påbörjas buklägesvård? Under hur lång tid och vid hur många tillfällen sker buklägesvård? Vilka komplikationer uppstår i samband med buklägesvård? Metod: Strukturerad, retrospektiv journalgranskning. Patienterna identifierades med hjälp av avdelningarnas registreringar av åtgärden bukläge i Svenska intensivvårdsregistret (SIR). Resultat: Inkluderade patienter från de två avdelningarna blev n=93. Indikationen för buklägesvård var i 67% av fallen syresättningssvårigheter och i 16 % av fallen var patienten diagnostiserad med ARDS. Mediantid i bukläge per tillfälle var 9,3 timmar. Den komplikation av buklägesvården som kunde ses i högst grad var trycksår, det förekom hos 19% av patienterna. Ett samband mellan längden av total tid i bukläge och utveckling av trycksår relaterade till bukläge kunde ses (p=0,001). Ett annat fynd var att bland de patienterna som hade pågående enteral nutrition vid buklägesvården pausades den i 33% av fallen. Slutsats: Den grupp patienter som vårdas i bukläge var i studien i låg grad diagnostiserade med ARDS trots att evidens för minskad mortalitet endast verkar finnas för dessa patienter. Patienterna vårdades kortare tid än de riktlinjer som finns och den vanligaste komplikationen var trycksår. Ytterligare forskning krävs för att finna interventioner som kan minska komplikationer under buklägesvård.Background: Prone position is a common treatment to improve oxygenation and decrease mortality for patients with severe ARDS. Existing guidelines recommend prone position for 16/24 hours a day. During the treatment complications can occur due to the prone position. The complications can lead to suffering for the patient and increased costs for the healthcare. Intensive care nurses must aim to avoid complications. Aim: The aim of this study is to describe prone position of critically ill patients in two Swedish intensive care units, based on the following questions: For which indications are prone position used? For how long time and how often is prone position used? What complications occurs associated with prone position? Method: The medical records of patients treated with prone position were reviewed retrospectively. The patients were identified through the units’ registrations of prone positioning in “svenska intensivvårdsregistret” (SIR). Results: Ninety-three patients were included in the study. The indication for prone position was oxygenation difficulties in 67% of the patients. The rate of patients diagnosed with ARDS was 16%. Median time in prone position was 9.3 hours. The most common complication due to prone position was pressure ulcers, it occurred in 19% of the patients. The incidence of ulcers related to prone position were significantly higher in patients with a longer total time in prone position (p=0,001). Enteral nutrition was paused in 33% of the cases during prone position. Conclusions: There were few patients diagnosed with ARDS in the study, despite that evidence for decreased mortality associated with prone position only seem to exist for that indication. Prone position was used for a shorter period of time than the guidelines suggest. Pressure ulcers were the most common complication associated to prone position.