Anestesisjuksköterskans experthjälp vid svår venkanylering utanför anestesiavdelningen. En enkätstudie gällande sjuksköterskan respektive anestesisjuksköterskans bedömning av svår venkanylering

Abstract

Bakgrund: Årligen används omkring fem miljoner perifera venkatetrar (PVK) i Sverige då åtkomst av fri venväg är en vanlig åtgärd inom hälso-och sjukvården för administrering av exempelvis läkemedel och vätskor. Patienters hälsostatus har betydelse för hur lätt eller svår åtkomsten blir, studier visar att 10-15 % av PVK kanyleringarna misslyckas. När sjuksköterskor på vårdavdelningar runtom i Sverige inte kan slutföra PVK kanylering görs en beställning till anestesiavdelningarna, på så kallad stickhjälp. Anestesisjuksköterskans experthjälp nyttjas frekvent till denna uppgift, år 2015 var antalet stickhjälpsbeställningar på ett sjukhus i västra Sverige 3914, med en årlig ökning. Syfte: Att beskriva vilka möjliga orsaker till att anestesisjuksköterskans kompetens används för venkanylering med en perifer venkateter på vuxna människor. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv ansats som omfattade totalt 89 sjuksköterskor och anestesisjuksköterskor. Datainsamlingen genomfördes med strukturerade enkätfrågor. Resultatet presenterades deskriptivt i text och i form av tabeller och diagram. Resultat: Majoriteten av sjuksköterskorna i studien initierade till stickhjälp efter att vid hälften av tillfällena först bett en kollega om assistans. Av totalt 45 stickhjälpsbeställningar hade 2/3 av sjuksköterskorna försökt venkanylera två gånger eller fler, resterande hade inte genomfört några försök. Drygt hälften av anestesisjuksköterskorna upplevde att patienten inte var svårstucken och lyckades venkanylera på första försöket vid 27 av 45 tillfällen. Gällande möjliga faktorer till svår venväg upplevde sjuksköterskorna och anestesisjuksköterskorna olika. Anestesisjuksköterskan erbjöd sjuksköterskan att delta vid 12 tillfällen. Slutsats: Sjuksköterskorna var de som tog beslut till att påkalla experthjälp, i vissa fall utan att själva försökt venkanylera. Anestesisjuksköterskorna upplevde vanligtvis att patienten inte var svårstucken. Bakomliggande faktorer till svår venkanylering motsvarade inte evidensens två vanligaste faktorer (ej synliga och palperbara vener). Likaså upplevdes faktorerna olika av anestesisjuksköterskorna respektive sjuksköterskorna. Background: Every year around five million peripheral venous catheters (PVC) are being used in Sweden since accessing the infusion line is a normal treatment within the health care to supply fluid and medicines. The patient´s health status affects how easy or hard it is going to be and studies show that 10-15 % of PVC cannulations fail. When nurses at the wards in Sweden can´t finish the PVC cannulations they put an order at the anesthesia unit for a so called vein cannulation help. The professional help of the nurse anesthetist is frequently used for this task. In 2015 the amount of orders for help with vein cannulation in a hospital in western Sweden was up to 3914 with an annual increase. Purpose: To describe the reasons there might be to why the competence of the nurse anesthetist is being used for cannulation with a peripheral venous catheters on adults. Method: Quantitative cross-sectional study with descriptive approach which included 89 nurses and nurse anesthetists. The data collection was performed with structured questioner-like questions. The result was presented descriptive, in the form of text and diagram. Result: The majority of the nurses in the study initiated they needed help with vein cannulation after half of the times having asked for help by a colleague. Of the total orders for help with vein cannulation 2/3 of the nurses had already tried to cannulate twice or more by themselves. The remaining 1/3 didn’t try at all. Just over half of the nurse anesthetists in the study group didn’t experience that the patient was difficult to vein cannulate and managed to cannulate at the first try at 27 of the occasions. Possible factors regarding difficult vein access were experienced different by nurses and nurse anesthetists. The nurse anesthetist offered the nurse to participate when they cannulated at 12 occasions. Conclusion: The nurses where the ones that decided to call for expertise, sometimes even without trying to cannulate by themselves. The nurse anesthetists often experienced that the patient wasn’t difficult to cannulate. Assessed factors to difficult veins to cannulate didn’t correspond to the two most common factors (not visible and palpable veins) that was proved and was experienced different by the nurse anesthetists and the nurses.