Förbud av religiösa friskolor. En studie av föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse samt barns rätt till religionsfrihet.

Abstract

Religiösa friskolors vara eller icke vara är sedan länge en mycket omdebatterad fråga. Motståndare har bland annat hävdat att religiösa friskolor är en bidragande faktor till etnisk segregation och att de innebär ett intrång i den framtida vuxna religionsfriheten. Förespråkare av religiösa friskolor hävdar å andra sidan bland annat att Sverige förbundit sig att tillåta religiösa friskolor med hänvisning till EKMR p1a2, som stadgar att Europarådets medlemsstater måste respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Uppsatsen syfte är tvådelat och är inledningsvis att analysera huruvida Sverige kan förbjuda religiösa friskolor eller om detta strider mot statens förpliktelser enligt EKMR p1a2. Mot bakgrund av en sådan analys är syftet därefter att granska huruvida lagstiftningen kring religiösa friskolor strider mot barns rätt till religionsfrihet, främst den negativa religionsfriheten, och om staten utifrån detta bör förbjuda de religiösa friskolorna. Genom två exempel på mindre väl fungerande religiösa friskolor sätts arbetet inledningsvis i en samhällelig kontext och ger en grund för vidare läsning. På detta följer en redogörelse för svensk lagstiftning rörande religiösa friskolor och konfessionella inslag i dessa. Därefter görs en utredning av EKMR p1a2 för att fastställa omfattningen av artikeln. Detta analyseras i förhållande till svensk lagstiftning rörande skolväsendet för att besvara frågan om religiösa friskolor kan förbjudas. Slutsatsen av analysen är att ett förbud av religiösa friskolor inte kan anses strida mot statens skyldighet att respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Religiösa friskolor kan således förbjudas. Avseende uppsatsens andra syfte utreds vad barns rätt till religionsfrihet, främst negativ sådan, innebär för att sedan analysera det i förhållande till SkolL 1 kap. 7 § som tillåter konfessionella inslag i fristående skolor. Analysen utmynnar i att mot bakgrund av att det i vart fall finns en risk att barnets rätt till religionsfrihet kränks bör religiösa friskolor förbjudas.