| dc.description.abstract | Denna uppsats undersöker dialektutjämning i Osby kommun i nordöstra Skåne. Materialet består av dialektintervjuer inspelade i Osby kommun, dels inspelningar som är utförda inom projektet Svenska dialekter i förändring, dels arkivinspelningar från Institutet för Språk och folkminnen. Dialektutjämningen undersöks med hjälp av arton informanter ur tre ålderssegment: informanter 15–20 år (födda på 1990-talet), informanter 60–80 år (födda mellan 1935–1955) och slutligen arkivinformanter födda mellan cirka 1880–1910. Nio olika drag av den traditionella
dialekten undersöks. Av dessa är två drag morfologiska: ålderdomlig genusböjning av artiklar och pronomina och ålderdomlig numerus- och personböjning av verb. Tre är fonologiska: lenisering av /p/, /t/ och /k/ till /b/, /d/ och /ɡ/, diftongerna /au/ och /oi/ samt /w/ i initialt kluster. Fyra drag, slutligen, är fonetiska: kortdiftonger, diftongering av övriga långa vokaler, användning av bakre och främre /r/ samt vokalisering av /r/. Frågeställningen är hur dialekten har utjämnats hos var och en av de tre informantgrupperna i jämförelse med tidigare grupper, och hos arkivinformanterna i jämförelse med dialekten så som den beskrivs i litteraturen. Hypotesen är att morfologiska och fonemiska drag utjämnas före fonetiska drag, och detta stämmer i stora drag. Resultaten delas in i tre grupper: drag som endast finns hos arkivinformanter, drag som även finns hos 60–80-åringarna och drag som finns i alla informantgrupper, även hos 15–20-åringarna. Resultatet av undersökningen visar att en dialektutjämning har skett. En slutsats är att dialektutjämningen verkar rikta sig åt två håll, dels mot centralt standardspråk, dels regionalt mot närmaste stad i Skåne, nämligen Kristianstad. | sv |
