| dc.description.abstract | Abstract
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka hur gymnasiesärskolan och daglig verksamhet samarbetar gällande elevernas kommunikation och deras behov av alternativ kompletterande kommunikation (AKK) vid övergången mellan verksamheterna.
Teori
Studien tar sin utgångspunkt ur det sociokulturella perspektivet samt KASAM. De betonar att lärande sker i sociala sammanhang och att det kommunikativa samspelet spelar stor roll för utveckling och lärande. Många personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver och har rätt till stöd och hjälpmedel för kommunikation i hem, skola och på arbetsplats.
Metod
Studien använde en kvalitativ innehållsanalys som forskningsmetod. Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med företrädare för personal och ledning på gymnasiesärskolans individuella program, respektive daglig verksamhet, i en medelstor svensk kommun. Intervjuerna transkriberades och innehållet analyserades.
Resultat
I resultatet för denna studie kan man utläsa att skola och daglig verksamhet har viljan att arbeta med elevernas respektive deltagarnas kommunikation samt alternativ kompletterande kommunikation (AKK), men att förutsättningarna ser olika ut i respektive verksamhet. Resultatet visar på att skolan besitter mer kompetens inom området än daglig verksamhet och anledning till det är att skolan erbjuder resurser i form av tid, ekonomi och utbildningar, vilket inte personal inom daglig verksamhet får i samma utsträckning. Skolan samt daglig verksamhet var överens om att det bör skapas tydliga riktlinjer för hur en övergång verksamheterna emellan ska gå till för att elevens kommunikation ska säkerställas. Även att det bör ske ett samarbete i form av gemensamma kollegiala utbyten kring kommunikation och alternativ kompletterande kommunikation (AKK). | sv |
