Att skriva sig till läsning hos elever med svenska som andraspråk- En studie om lärarens perspektiv och erfarenheter.

Abstract

Dagens läroplan synliggör datorns betydelse inom läs- och skrivinlärning och har därmed påverkat hur undervisningen ska se ut (Skolverket, 2016). Den har numera reviderats och det finns även krav för läs- och skrivfärdigheter i svenska och svenska som andraspråk i slutet av årskurs 1. Jag har valt att studera lärarens upplevelser med ASL-metoden hos elever med svenska som andraspråk eftersom jag anser att det är intressant och högst aktuellt. Dels för att datorer ska integreras i undervisningen och dels för att det är vanligt att ha elever med ett annat modersmål än svenska i våra klassrum, men framförallt för att forskning kring denna metod är knapp. Studien är av kvalitativ karaktär med en induktiv arbetsprocess. Data samlades in via tre personliga intervjuer, fyra datorstödda intervjuer, det vill säga via mail samt en observation. Samtliga deltagare arbetar i årskurs 1. Datamaterialet har analyserats utifrån Braun och Clarkes (2006) tematiska analys. Studien visar att lärarnas erfarenheter med ASL-metoden hos elever med svenska som andraspråk är positiva gällande pararbete och talsyntes. Arbetssättet upplevs av lärarna som språkutvecklande för elever med annat modersmål än svenska. Enligt lärarna underlättar talsyntesen och stödjer eleverna vid arbetet med stavning och uttal av bokstäver, ord och meningar samt kognitiv utveckling. Lärarna i studien anser att genom att arbeta i par möjliggörs lärande och samspel samtidigt som språkfärdigheter tränas. Däremot visar denna studie också på mindre positiva erfarenheter. Lärarna anser vara svårt att sätta eleverna i arbete med ASL-metoden om dessa inte har några som helst förkunskaper i svenska. Dessa elever kommer enligt deltagarna inte att kunna nå kraven för läsning och skrivning i slutet av årskurs 1. En möjlig orsak som har lyfts fram är brist på modersmålsundervisning.