Distriktssköterskors erfarenhet av hot och våld på vårdcentral

Abstract

Bakgrund: Hot och våld mot vårdpersonal är ett växande problem. Tidigare forskning visar på att hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatri- och akutsjukvården. Hot och våld leder till att sjukskrivningar ökar samt att sjuksköterskor väljer att lämna yrket. Möten i vården är komplexa och påverkas av ett flertal olika faktorer. Distriktsköterskan kan genom ett personcentrerat förhållningssätt och med empowerment stärka patienten i mötet. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenhet av hot och våld på vårdcentral. Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv ansats valdes till studien. Datainsamlingen utgjordes av sex semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys där fokus var det manifesta innehållet. Resultat: Tre kategorier och åtta subkategorier identifierades. Den första kategorin belyste att vara utsatt i sin roll som distriktssköterska. Detta väckte starka känslor och reaktioner hos distriktssköterskorna. Den andra kategorin belyste att hantera en hotfull situation. Där beskrevs hur distriktssköterskorna tillämpar olika strategier för att hantera hotfulla situationer utifrån egen erfarenhet. Efter en hotfull situation dokumenterade de tydligt vad som skett och de uttrycker ett behov av att reflektera över situationen. Den tredje kategorin belyste att skapa förutsättningar för en trygg arbetsplats. Där beskrevs distriktssköterskornas önskemål om att aldrig arbeta ensamma i utsatta situationer och önskemål om larm på alla rum där det bedrivs patientvård. Distriktssköterskorna saknade aktuella handlingsplaner, stöd och utbildning om hot och våld. Slutsats: Resultatet visar att distriktssköterskor på vårdcentral var utsatta för hotfulla situationer. Det krävs handlingsplaner, utbildning och stöd för att skapa en trygg arbetsplats och för att distriktssköterskor ska kunna möta patienter och närstående på ett professionellt vis.