Hösten 2015 fick jag frågan om att delta i grupputställningen REVISION. De curatoriella frågeställningarna för utställningen kan sammanfattas enligt följande utdrag från projektbeskrivningen: ”Mitt i den stora konflikten mellan arbete och kapital, i en glipa mellan svensk skattelagstiftning och verkligheten, tittar en grupp konstnärer ut och frågar, Vad är arbete, vad är fritid?” ”Vi vill i utställningen göra en revision av konstbegreppet i stort och smått. Efterforska och öppna upp för tolkningar och omformuleringar som kan komma att användas som metod för framtida projekt och konstnärer. Med utgångspunkt i ämnet revision kommer vi i utställningen behandla problematiken om hur konstnärligt arbete hanteras, värderas, används och utnyttjas.” Jag beslöt att använda utställningen (läs: utställningsersättning, samt ersättning för material och tid) som ram för att kunna göra en efterlängtad resa tillsammans med mina två vuxna barn. En resa som jag av ekonomiska skäl bortprioriterat under en stor del av deras uppväxt: från tidpunkten för skilsmässan från deras mamma (de var då 8 och 11 år), till ögonblicket då jag insåg att de faktiskt flyttat hemifrån för att börja sina egna liv som vuxna människor. Eftersom resmålet var valt redan 12 år tidigare valde jag som konstnärlig utgångspunkt en bildidé som byggde på att fotografera dem i det ögonblick då dom, iklädd skidutrustning, försvinner över krönet på en bergstopp i alperna. Jag skrev en också en text som kommentar till bilderna. Jag har tidigare arbetat med texter som befinner sig i ett gränsland: samtidigt som de fungerar som manuskript till tänkta performance bär de också på en biografisk historia. I texten Chamonix valde jag också att arbeta med denna metod. De två bilderna, texten Chamonix, samt fyra äldre texter (skrivna mellan 1999-2003), utgör verket Emanuel and Minna leaving me on top of a mountain.