Att samtala med personer som har oro och ångest – telefonrådgivning inom primärvård

Abstract

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och allt fler vårdsökande inom primärvården besväras av oro och ångest. Den första vårdkontakten sker i många fall med distriktssköterskor i telefonrådgivning. Att arbeta med telefonrådgivning har beskrivits som utmanande och komplext till följd av avsaknad av visuell kontakt mellan den vårdsökande och distriktssköterskan. I forskning beskrivs en tids-, kunskaps- och resursbrist inom primärvården i relation till samtal med personer som har oro och ångest, i telefonrådgivning. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter och upplevelser av att samtala med personer som har oro och ångest i telefonrådgivning inom primärvården. Metod: Kvalitativ, semistrukturerad intervjumetod med en induktiv ansats användes. Tio distriktssköterskor med minst ett års erfarenhet av telefonrådgivning inom primärvård, från åtta olika vårdcentraler, intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera datamaterialet. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier med åtta tillhörande subkatagorier. Kategorierna som framkom var: Dagens samhälle bidrar till en komplex telefonrådgivning, Att skapa ett bra samtal: en utmaning, Att ta hjälp av stöd vid bedömning: en trygghet samt Samspel och bemötande: det goda samtalet är möjligt. Slutsats: Avsaknad av visuell kontakt upplevdes vara det största hindret vid samtal med personer som har oro och ångest i telefonrådgivning. Det var viktigt att distriktssköterskan hade en god kommunikationsförmåga för att skapa en ömsesidig dialog. Det krävdes även att distriktssköterskan tog sig tid, lyssnade aktivt och var fullt fokuserade på den vårdsökande för att möjliggöra skapandet av ett vårdande samtal.