Det medeltida Visnum

Abstract

Från en period som omfattar lite drygt trehundra år, från tiden mellan 1200-talets ingång och den nya tidens början, finns ett sextiotal dokument bevarade rörande jordägande och bebyggelse i det sydvärmländska område som utgör Visnums härad. Ungefär en tredjedel av dessa är författade på latin, huvudsakligen från perioden före år 1350. I uppsatsens första del utgår jag från dessa liksom från fornsvenska källtexter för att belysa den medeltida kolonisationen och jordhandeln i området. Sammanställningen är strukturerad kronologiskt, där bebyggelseutvecklingen redogörs för varje enskilt århundrade från 1200-talet och framåt. Inom de olika avsnitten frångås dock den strikta kronologin ofta så att källmaterialet istället behandlas tematiskt. På grund av källäget är det främst klosteraffärer som framskymtar i de äldsta tidevarven, och Varnhem och Riseberga kloster är de tidigaste kända jordägarna i området. Risebergas jordinnehav ökar med tiden, både genom bytesaffärer och genom donationer från fromma kristna. Det går också att i källmaterialet tydligt utläsa hur klostret strävar efter att samla sitt jordinnehav geografiskt, i synnerhet till häradets centralbygd kring älven Vismans södra lopp. Vid medeltidens slut hade Riseberga kloster blivit den utan jämförelse största jordägaren i området, även om också andra andliga institutioner, biskopsstolen i Skara och Mariefreds kloster, ägde jord i häradet. All denna jord kom emellertid att förstatligas i samband med reformationen, vilket är bakgrunden till den höga andelen kronojord i häradet under tidigmodern tid. Från och med åtminstone slutet av 1300-talet går det också att följa det världsliga frälsets jordaffärer i källmaterialet, men uppgifterna är mer strödda och ofullständiga än vad gäller klostergårdarna. Bara ett fåtal frälsemän har varit bosatta i häradet under medeltiden, och vid mitten av 1500-talet saknas adel helt i området. Ägarna till frälsejorden har varit frånvarande, och i många fall utgjorts av de mäktigaste och rikaste personerna i riket. Häradets invånare däremot har gjort få avtryck i källmaterialet före tiden kring år 1500. Först då framträder skattebönderna i källmaterialet i någon vidare utsträckning, och de kända medeltida jordaffärerna självägande bönder emellan är få. Vad gäller den medeltida bebyggelseutvecklingen tycks den tidiga medeltiden ha varit en expansionsperiod, medan det däremot finns ett antal tydliga belägg för bebyggelseregression under 1400-talet. Bilden är dock inte entydig, utan åtminstone i vissa delar av området, kanske främst på frälsejorden, kan också under 1400-talet nya gårdar ha tagits upp. Den andra delen i uppsatsen innehåller avskrifter och översättningar av de använda källtexterna. För varje källa anges också korta kommentarer om hur och var den bevarats, samt uppgifter om eventuell tidigare publicering. I den tredje delen slutligen följer en alfabetiskt ordnad geografisk uppställning av det medeltida materialet gård för gård, med summariska uppgifter om jordnatur, ägare och egendomstransaktioner, samt tre kartor över det medeltida Visnum.