I den norske förläggaren och äventyraren Erling Kagges tankebok Stillhet i tidens larm – glädjen i att stänga världen ute (på norska Stillhet i støyens tid – gleden ved å stenge verden ute, utg. 2016 på Kagge forlag) söker författaren svar på frågor om vad inre stillhet, frid och tystnad innebär och betyder, var och hur stillhet kan uppnås och vad den skulle ha att ge människor i en tid som vår. Författaren tar avstamp såväl i tidigare filosofers sätt att tänka och beskriva stillhetens väsen (som Wittgenstein, Heidegger, Stendhal, m fl.) som i egna erfarenheter (som äventyrare och förläggare) och genom beskrivningar av samtida och äldre konstnärer, författare och musiker. Det som varit översättningsarbetets utmärkande drag kan sammanfattas som två fält: dels har det handlat om ett omfattande researcharbete för att finna etablerade svenska översättningar av de verk/tankar som citeras; dels av att mejsla fram orginalets enkla och stabila språklig grund, för ett verk som till sitt innehåll återkommande riskerar en pretentiös och/eller metafysiskt orienterad vaghet.