Denna CD innehåller musik från olika epoker och genrer. Vi har valt att använda teman från olika tidevarv och skapa vår egen musik. På samma sätt som en nutida betraktare av en gammal skulptur som visas på ett modernt museum gör helt annorlunda associationer än den ursprungliga betraktaren, vill vi med denna CD visa på musik från ett annat perspektiv än det ursprungliga. Första spåret på skivan är Thelonius Monks Misterioso. Som byggstenar i orgelintroduktionen spelas korta toner som vandrar över klaviaturen. Denna musikaliska idé bildar ett ostinato som lever sitt eget liv och blir en stor kontrast till Monks tema som spelas i trombonstämman. Så småningom kommer dessa teman närmare varandra och knyts så småningom ihop i styckets sista del. Nästa spår bygger på en svensk folkmelodi, Hemlig stod jag en morgon. Här inleder vi med en unison melodi men med flera oktaver mellan trombonen och orgeln. Därefter följer ett klangligt parti i orgeln där halvdragna register används vilket skapar en klangmatta med dova klanger till trombonens vackra melodi. Folkmelodin spelas därefter i orgelstämman med traditionell harmonik. Stycket avslutas som det började, med den unisona melodin spelad i olika oktaver mellan trombonen och orgeln. Tredje spåret är en fri improvisation för trombon som följs av Tantzen und Springen av Hans Leo Hassler (1564-1612). Här låter vi temat spelas traditionellt men med improvisatoriska inslag utifrån vårt eget tonspråk. Spår fem består av ett ett gregorianskt tema som bygger på Magnificat VIII.Toni. Ett par ackord upprepas i orgeln och temat med variationer vandrar mellan trombonen och orgelns olika stämmor, ibland förlagd i pedalen och däremellan i manualens diskant. Nästa spår är ett orgelsolo i form av Girolamo Frescobaldis Toccata i g. I spår nummer sju använder vi oss av Antonio de Cabezons tema Pavana Glosada. Likt ett rondo interfolierar vi detta 1500-talstema med egna musikaliska inlägg. La ballade du funambule är egentligen tre olika improvisationer där vi kastar oss ut i det okända. Resultatet blir en tredelad form där första och sista delen innehåller mycket energi och rörelse medan mittendelen är introvert där instrumenten kommunicerar i en tvåstämmig dialog. Detta parti inleds med en återkommande fras som spelas på en av orgelns rörstämmor. Skivans sista spår är Leopold Mozarts vackra Adagio.