TRÄNING AV DJUPA NACKFLEXORER VID LÅNGVARIG OSPECIFIK NACKSMÄRTA Effekt på självskattad smärta och funktion – en litteraturstudie.

Abstract

Bakgrund: I dagens samhälle är långvarig nacksmärta en omfattande diagnos. Det finns idag olika behandlingsformer där en av dessa är träning av djupa nackflexorer. Då studier har visat att de djupa nackflexorerna kan ha betydelse vid långvarig ospecifik nacksmärta och att funktionen kan förbättras av olika former av träning, är det viktigt att sammanställa evidensen för träningens effekt.

Syfte: Syftet var att undersöka det vetenskapliga underlaget för effekten av träning av djupa nackflexorer på självskattad smärta och funktion hos personer med långvarig ospecifik nacksmärta.

Metod: Litteratursökning gjordes i databaserna Cinahl, PEDro, PubMed och Scopus. Urvalsprocessen gjordes genom tre faser; titel-, abstrakt- och fulltextgranskning. Inkluderade artiklar genomgick kvalitetsgranskning, omvandling till bevisvärde, syntes av evidensen samt bedömning av klinisk relevans.

Resultat: Urvalsprocessen utmynnade i åtta artiklar. Tre artiklar visade en signifikant förbättring och fem artiklar visade på ingen signifikant förbättring i effekten vid träning av djupa nackflexorer på självskattad smärta och funktion i jämförelse med annan träning. En av dessa fem hade även en kontrollgrupp utan behandling, där träningsgrupperna förbättrades signifikant i jämförelse med kontrollgruppen. Syntesen av evidensen resulterade i otillräckligt vetenskapligt underlag.

Konklusion: Litteraturstudien resulterade i motsägande och otillräckligt vetenskapligt underlag för att träning av djupa nackflexorer förbättrar självskattad smärta och funktion, vid långvarig ospecifik nacksmärta i jämförelse med annan träning eller ingen behandling.