Läs – och skrivutveckling i årskurs 1-3 – En svårighet eller bara svårt?

Abstract

Med revideringen av läroplanen 2016 infördes det ett kunskapskrav i svenska för elever i årskurs 1 i läsning vilket ökar kraven på att lärare använder metoder som hjälper eleverna att nå dessa mål. För att alla elever ska ges möjlighet att uppnå kraven i läsning och skrivning är det upp till lärare att själva välja metoder för deras utveckling. Examensarbetet fokuserar på vilka metoder lärare använder i sin undervisning för elevers språkutveckling. Det är även fokus på hur deras undervisning anpassas för elever i behov av extra hjälp och stöd. Syftet blir då att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 arbetar språkutvecklande med elever. Utifrån detta syfte framtogs följande frågeställningar: 1. Vilka metoder använder lärare för att arbeta med läs – och skrivutveckling? 2. Hur anpassas undervisningen för elever med olika behov av stöd och hjälp? Examensarbetet har en kvalitativ metod som utgångspunkt. Empiri samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs 1-3 som spelades in och sedan transkriberades. För att finna gemensamma teman i respondenternas svar analyseras det insamlade materialet med hjälp av en temaanalys och med hjälp av variationsteori och presenterades under de teman som framkom under analysen. Resultatet av examensarbetet visar att lärarna använder flera olika metoder vid arbete med elevers språkutveckling. Inom läsning användes metoder som att läsa småtexter och högläsning med syfte att öka deras förståelse och läsflyt. I skrivutvecklingen använde sig lärarna främst av metoder som ASL, skriva berättelser, samt att modellera texter med syfte att visa eleverna hur goda läsare och skrivare beter sig. För att anpassa sin undervisning i syfte att nå elever i behov av hjälp och stöd användes bland annat elevernas läs-läxa, 1-1 undervisning och ASL. Med hjälp av dessa metoder individanpassade lärarna sin undervisning och gav extra stöd och hjälp till de eleverna i behov av det.