Riskbedömningar, våld och barnets bästa. En studie av vårdnadsprocessens riskbedömningar vid fall av våld, sekretessmarkering och skyddat boende.

Abstract

Barn i vårdnadstvister lider ökad risk att utsättas för barnmisshandel och upp emot 84 % av barnen i vårdnadstvister har utsatts för våld eller övergrepp. Vikten av att hantera våld i nära relation är därmed av central betydelse vid hanteringen av vårdnadsprocesser.

Syftet med uppsatsen är att utreda om aktörerna i vårdnadsprocessen på ett tillfredsställande sätt beaktar risken att barnet far illa p.g.a. våld eller övergrepp för att uppnå målet: barnets bästa. Riskbedömningar är verktyget som används för att avgöra om barnet i framtiden riskerar att fara illa genom våld eller övergrepp eller om barnet riskerar att utan anledning avskärmas från kontakt med en förälder. Det anses berättigat att avskilja barnet från riskföräldern när våld eller övergrepp uppfyller en viss risknivå. Denna uppsats indikerar att kravet på risknivån är allt för hög i förhållande till barnets bästa och att risken att barnet far illa i princip aldrig ges avgörande betydelse för bedömningen av barnets bästa. Rätten beaktar således inte risken att barnet far illa i tillräckligt hög utsträckning för att uppfylla barnets bästa.

Barnets bästa ska inte enbart avgöras utifrån ett rättsligt perspektiv. Rätten måste tillföras andra kompetenser utöver juridiken för att kunna göra adekvata riskbedömningar och avvägningar i enlighet med barnets bästa. Denna uppsats undersöker hur det rättsliga perspektivet sammanfaller med den sociologiska forskningen inom fältet våld i nära relation. Uppsatsen visar att spetskompetensen inom socialvetenskap sällan tillförs rätten genom vårdnadsutredningar, vilket resulterar i att juridiken förlorar kontakt med den verklighet den ska reglera och kan riskera att bli ett autonomt system skiljt från forskningens observationer och resultat. Detta blir särskilt tydligt när forskning inom sociologi sedan länge ifrågasatt validiteten av de rättsliga utgångspunkterna: att betrakta våld i ljuset av föräldrarnas separation och föreställningen att våld används som ett medel för att vinna processuella fördelar. Sociologin motiverar en lägre risknivå än vad som speglas i rättstillämpningen samt stipulerar att risken att barnet far illa ska ges avgörande betydelse vid beslut till barnets bästa.

Skyddat boende och sekretessmarkering utgör två förhållandevis outforskade omständigheter inom juridiken. Båda dessa åtgärder vidtas ofta vid våld i nära relation och innebär att den våldsutsatta personen lever relativt skyddat. Skyddat boende saknar juridisk definition och sekretessmarkering är den svagaste graden av skydd som inte avser ge några rättsverkningar. I uppsatsen framkommer emellertid att dessa omständigheter är av stor betydelse för vårdnadsfrågan, men inte nödvändigtvis ingår i riskbedömningen av våld eller övergrepp. Utredningen tyder på att vårdnadsutredare använder skyddet som en självständig grund för sina rekommendationer. Domstolarna, å sin sida, lägger i majoriteten av fallen skyddet till grund för avgöranden i enlighet med kontinuitetsprincipen.