Utvisning i strid med svenskt konventionsåtagande. En analys av uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter sedan införandet av 11 § TUtlL med utgångspunkt i Migrationsverkets bifallsbeslut.

Abstract

Som gensvar till det ökade antalet asylsökande personer i Sverige hösten 2015 föreslog regeringen att svensk utlänningslagstiftning tillfälligt skulle anpassas till lägsta nivå enligt EU-rätten och internationella konventioner. Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (TUtlL) trädde så småningom i kraft den 20 juli 2016. Enligt 11 § TUtlL får uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (UtlL) endast beviljas om det strider mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa en utlänning. I propositionen till den tidsbegränsade lagen har lagstiftaren betonat att 11 § TUtlL inte ska förstås som en utvidgning i förhållande till 5 kap. 6 § UtlL vilket är en bestämmelse som även tidigare tillämpats restriktivt och endast i undantagsfall medger rätt till uppehållstillstånd. Under perioden januari till augusti 2017 beviljade Migrationsverket endast tio personer uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter då en utvisning skulle stå i strid med ett svenskt konventionsåtagande. I uppsatsen görs en kvalitativ analys av Migrationsverkets bifallsbeslut i syfte att konkretisera vilka omständigheter och konventionsrättsliga åtaganden som har utgjort grund för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § UtlL sedan införandet av 11 § TUtlL.