Sjuksköterskors upplevelser av motiverande samtal. En värdefull metod som stärker patientdelaktigheten.

Abstract

Vården står inför stora utmaningar. En ökande befolkning kräver mer vårdpersonal och större resurser. I ett globalt perspektiv är kroniska sjukdomar mycket resurskrävande, de orsakas ofta av ohälsosamma levnadsvanor. Det är därför av vikt att arbeta på ett resurseffektivt sätt. Kroniska sjukdomar kan till viss del förebyggas genom hälsofrämjande samtal. Samtalsmetoden motiverande samtal (MI) används för att stödja patienter med ohälsosamma levnadsvanor till förändring. MI fungerar bevisligen bättre än annan rådgivning i dessa patientgrupper. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av MI. Litteraturöversikt valdes som studiedesign där tretton artiklar granskades. Resultatet delades upp i tre övergripande teman: värdefull metod, barriärer och förhållanden på arbetsplatsen. Sjuksköterskor uppfattar generellt sett metoden som värdefull, kompetensutvecklande och att den ökar patientens delaktighet. Många sjuksköterskor använder inte MI trots utbildning och upplever svårigheter med övergången från ett redan inlärt sätt att kommunicera med patienter. Sjuksköterskorna upplever metoden som tidskrävande. De vill ha mer tid, både för träning och utövande. Även tydligare förankring av metoden på arbetsplatserna efterfrågas. Resultatet visar övervägande positiva upplevelser av MI. Att enbart lära sig grunderna räcker inte, fortsatt utövande och erfarenhet krävs för att metoden ska få fäste. Metoden bör därför alltid ses i ett långsiktigt perspektiv. Tydligare och bredare förankring behövs på arbetsplatsen för optimal utövning. Rätt använd och tydligt förankrad kan metoden förebygga ohälsa och frigöra resurser. Prioriteras inte kontinuitet kan dagens patientcentrerade förhållningssätt vara hotat.