EVIDENSBASERAD ARBETSTERAPI Attityder och tilltro till den egna förmågan

Abstract

Bakgrund Evidensbaserad praktik är en viktig del i uppdraget att leverera säker, jämlik och effektiv vård med hög kvalitet. Evidensbaserad vård beskrivs som både ett förhållningssätt till att tillämpa evidens vid vårdbeslut och som en systematisk process att sammanställa, granska, värdera och tillämpa forskning. Evidensbaserad praktik definieras av Socialstyrelsen som en sammanvägning av fyra kunskapskällor: bästa tillgängliga kunskap; professionell expertis; patientens erfarenhet och önskemål; patientens situation samt kontextuella omständigheter. Även om arbetsterapi och evidensbaserad praktik kan ses som förenligt visar en genomgång av studier som behandlar evidensbaserad praktik och arbetsterapi olika typer av gap mellan teori och praktik. Arbetsterapeuter är verksamma inom olika arenor med olika arbetsuppgifter, patientgrupper, prioriteringar och förutsättningar. Därför är det relevant att jämföra arbetsterapeuters tilltro till den egna förmågan att arbeta evidensbaserat inom olika verksamheter och undersöka huruvida kontexten är av betydelse. Syfte Att genom en explorativ analys undersöka och jämföra arbetsterapeuters attityder och tilltro till den egna förmågan att arbeta evidensbaserat i två olika verksamheter. Metod En kvantitativ tvärsnittsstudie med egenkonstruerad webbenkät som datainsamlingsmetod. Undersökningsgruppen bestod av 96 legitimerade och yrkesverksamma arbetsterapeuter inom två olika verksamheter, sjukhus och hemsjukvård. Insamlad data analyserades i SPSS med de statistiska testen Mann-Whitney-U och Chitvåtest. Resultat Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan verksamheterna sjukhus och hemsjukvård avseende tilltro till förmåga och önskan om mer kunskap kring evidensbaserad praktik. Det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan verksamheterna i påståendet om att det är viktigt att arbeta evidensbaserat och en trend till skillnad i påståendet om att det förväntas av mig att arbeta evidensbaserat. Arbetsterapeuter med en utbildning utöver grundutbildning skattade statistiskt signifikant högre tilltro till förmåga och statistiskt signifikant lägre i önskan om mer kunskap. Slutsats I de båda undersökta verksamheterna fanns intresse och ambition till evidensbaserad praktik men studien visar också på ett gap mellan positiva attityder och att faktiskt tillämpa evidensbaserad praktik i arbetet. En uppföljning av resultatet bör vara att kartlägga och utveckla arbetsterapeuters förutsättningar för att ombesörja intresse och ambition för evidensbaserad arbetsterapi.