| dc.description.abstract | Denna uppsats är en litteraturstudie som syftar till att undersöka vad forskning säger om individuell instrumentalundervisning. Studien behandlar kontexter i Sverige, Norge, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Thailand, Sydkorea och USA. Den berör undervisningstraditioner, undervisningspraktiker, relationen mellan lärare och elev samt likheter och skillnader för individuell instrumentalundervisning i olika instrument. Resultatet visar att praktiken i individuell instrumentalundervisning är mycket komplex och består av flera aspekter, exempelvis traditioner, relationsrelaterade aspekter, maktfördelning i relation till elevstyrd och lärarstyrd undervisning samt elevers olika förutsättningar och kunskaps- utveckling. Utöver detta visar studien på komplexiteten hos relationen mellan lärare och elev och vikten av samspelet mellan parterna inom individuell instrumentalundervisning. Vidare problematiseras mästar-lärlingtraditionen som råder i individuell instrumental-undervisning hos majoriteten av de institutioner som finns med i den forskning som använts. Diskussion kring undervisningstraditioner i relation till samtid och rådande läroplaner samt vikten av samspelet mellan lärare och elev förs. | sv |
