ARBETSTERAPEUTERS UPPLEVELSER AV BEDÖMNINGSINSTRUMENTET IN HOME OCCUPATIONAL PERFORMANCE EVALUATION (I-HOPE)

Abstract

Bakgrund Inom arbetsterapi är det huvudsakliga målet att möjliggöra delaktighet i dagliga aktiviteter och att förbättra möjligheter till att leva meningsfulla liv. Arbetsterapeuter använder bedömningsinstrument för att förstå den situation som personen befinner sig i och efter dennes behov och mål kunna genomföra en lyckad intervention. In Home Occupational Evaluation (I-HOPE) är ett bildbaserat och personcentrerat bedömningsinstrument med fokus på äldres aktivitetsutförande i hemmiljö. En svensk version, I-HOPE/S, är under utveckling och under hösten 2017 utförde arbetsterapeuter bedömningar på patienter med hjälp av instrumentet. För en fortsatt utveckling av instrumentet är det viktigt att ta tillvara på de upplevelser som dessa arbetsterapeuter fått under användandet av bedömningsinstrumentet.

Syfte Undersöka arbetsterapeuters upplevelser vid användningen av bedömningsinstrumentet I-HOPE/S i mötet med patienter.

Metod I denna studie användes en kvalitativ metod med en induktiv analysansats. Deltagarna i studien var sju legitimerade arbetsterapeuter som genomfört bedömningar med hjälp av I-HOPE/S. Datainsamling skedde genom intervjuer. Dessa transkriberades och analyserades därefter med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.

Resultat I resultatet kategoriserades arbetsterapeuters upplevelser av bedömningsinstrumentet I-HOPE/S in i fyra kategorier. Aktivitetskortens styrkor berörde upplevelser om hur aktivitetskorten gett deltagarna mycket information, underlättade kommunikation samt bidrog till patientens delaktighet. Brister och förslag på förbättring avsåg upplevelser om vad instrumentet saknade i dess nuvarande form, att det var tidsvarierande samt hur det skulle kunna utvecklas. Svårigheter för patienten beskrev upplevelsen av att instrumentet ställde krav på uthållighet och en viss kognitiv förmåga hos patienten. Arbetsterapeutens roll vid bedömning representerade upplevelser som deltagarna hade om deras roll vid bedömning samt vad som kunde vara till stöd för denna roll.

Slutsats Bedömningsinstrumentet I-HOPE/S upplevdes bidra till delaktighet och fokuserade på de aktiviteter i hemmiljön som var viktigast för personen. Fokus lades på personens deltagande och vilja, vilket är centralt inom arbetsterapi. Instrumentets bildbaserade grund upplevdes som en stor fördel och genom användningen av bilder underlättades kommunikationen, bidrog till diskussion och hjälpte patienten att hitta tidigare utförda och borttappade aktiviteter.