Överfallsskyddet i hemförsäkringen. En analys av varför överfallsskyddet inte omfattar brott som begås av någon som omfattas av samma försäkringsskydd, om undantaget kan anses rationellt motiverat och om det finns ett behov av att sådana brott bör omfattas av överfallsskyddet.

Abstract

Hemförsäkringen är en paketlösning bestående av olika skadeförsäkringar som skyddar försäkringstagaren vid exempelvis brand och inbrott. Hemförsäkringen innehåller därutöver också personliga försäkringsskydd. Förevarande uppsats tar särskilt sikte på överfallsskyddet, och det faktum att skador som tillfogas försäkringstagaren av någon som omfattas av samma försäkring inte är ersättningsberättigade. Eftersom försäkringslösningar spelar en framträdande roll i det svenska ersättningssystemet och föredras framför andra ersättningsformer, särskilt vid personskador, ter sig undantaget för brott som begås av en sammanboende något märkligt. Syftet med uppsatsen är att ge svar på varför överfallsskyddet inte omfattar brott som begås av sammanboende, om undantaget kan anses rationellt motiverat och om det finns ett behov av att dessa brott omfattas av överfallsskyddet, med hänsyn till övriga ersättningsmöjligheter. Försäkringsavtal skiljer sig på flera punkter jämfört med andra avtalstyper, och när det skrivs om försäkring generellt får produktfrihetsprincipen och andra försäkringstekniska principer stort utrymme. Undantaget för brott som begås av sammanboende analyseras därför utifrån dessa principer, tillsammans med svar som representanter för utvalda försäkringsbolag givit på frågan varför brott som begås av sammanboende inte omfattas av överfallsskyddet. Det är få försäkringstekniska principer eller andra argument som väger tungt sett ur en praktisk kontext, varför undantaget inte kan anses helt rationellt motiverat utifrån de uppställda ramarna. Om hemförsäkringen inte berättigar till ersättning om försäkringstagaren misshandlas av en sammanboende finns andra ersättningsmöjligheter i form av skadestånd, brottsskadeersättning och eventuell olycksfallsförsäkring. Ersättningsformerna har dock olika utgångspunkter och olika krav uppställs för rätt till ersättning. En sammanvägande analys görs av vad det är som faktiskt ersätts, uppställda aktsamhetskrav, jämkningsmöjligheter, åtgärder den utsatte måste vidta samt vart den ekonomiska förlusten placeras. Utifrån ovan givna parametrar kan olycksfallsförsäkringen anses utgöra ett tillfredsställande ersättningsalternativ, varför det inte kan sägas finnas ett trängande behov av att överfallsskyddet i hemförsäkringen täcker brott som begås av sammanboende. Men, då det är svårare att avgöra hur många som omfattas av en olycksfallsförsäkring, jämfört med en hemförsäkring som 96% av svenska hushåll har, får ersättningsalternativet inte endast vara en illusorisk möjlighet.