Att vårda en gåva – anestesisjuksköterskors uppfattningar av organdonation från avliden donator

Abstract

Bakgrund: Personer som arbetar med organdonation och organtransplantation behöver vara trygga, kompetenta och utbildade inom området. Organdonation från avlidna patienter är ett ämne som berör människor på olika sätt. Få studier har fokuserat på anestesisjuksköterskors uppfattningar av detta men däremot finns studier om intensivvårds- och perioperativa sjuksköterskors uppfattningar. Här har det visat sig att internationella fynd till viss del skiljer sig från svenska fynd, särskilt med avseende på teamarbete och existentiella frågor. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskors erfarenheter och uppfattningar av att delta vid organdonation från avliden donator i den perioperativa kontexten. Metod: En kvalitativ, induktiv ansats användes med hjälp av intervjustudier och för att besvara syftet gjordes analysen med hjälp av fenomenografisk metod. Sju anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Sverige intervjuades. Samtliga hade erfarenhet av organdonation men fyra hade även erfarenhet av organtransplantation. Resultat: I resultatet har tre delar om anestesisjuksköterskors uppfattningar av organdonation identifierats: profession, team och existentiella perspektiv. Slutsats: Organdonation kan innebära en känslomässigt jobbig operation som kräver att professionsetiken är i fokus och att anestesisjuksköterskor kan hantera sina egna känslor och tankar om organdonation. Det välfungerande samarbete som finns underlättar för samtliga professioner att upprätthålla värdigheten och respekten för donatorn. Detta positiva teamarbete som finns i Sverige saknas i vissa andra länder.