Problemlösning i matematikundervisning - En studie om 1-3-lärares tolkning av problemlösning i läroplanen.

Abstract

I dagens läroplan beskrivs problemlösning i två olika kontexter, dels som förmåga och dels som en del i det centrala innehållet. I syfte att vidga förståelsen av läroplanen och problemlösning på en praktisk nivå, undersöks i denna studie hur verksamma 1-3-lärare tolkar läroplanens beskrivning av problemlösning och hur de förverkligar denna tolkning i sin undervisning. Utifrån intervjuer, en tematisk innehållsanalys, styrdokument och tidigare forskning som ramverk så synliggjordes det att språket och matematiken är tätt förknippat med varandra när det kommer till problemlösning. Studien visar ytterligare att eleverna som målgrupp har en central roll i hur lärarna talar kring problemlösning. Detta grundade sig främst i att problem definieras som individuellt och kommer i textformat. Språket tillsammans med matematiska grundkunskaper kunde därmed utgöra ett hinder för undervisning genom problemlösning då lärarna främst betonar problemlösning som en del i det centrala innehållet. Problemlösning som förmåga uttrycks aldrig explicit av lärarna. Däremot så nämner de aspekter som forskningen belyser är viktiga inom ramen att utveckla ett matematiskt tänkande. Lärarna lyfter ytterligare problemlösning som ett medel till att utveckla språkliga förmågor, vilket skulle kunna ge anspråk till att de har en medvetenhet om problemlösningsförmågan. Slutligen kan elevernas ålder, lärarnas fokus på det centrala innehållet, läroplanens tolkningsutrymme och dess vaga formuleringar ge konsekvenser för Skolverkets önskan om en undervisning genom problemlösning i praktiken.