Livskunskap – eget ämne eller pedagogisk grundsyn?

Abstract

Abstract Arbetets art: C-uppsats Kurs: LAU350, Götborgs Univeristet IPD Titel: Livskunskap – eget ämne eller pedagogisk grundsyn? Datum: Juni 2006 Författare: Barbro Liljeblad och Lena Paterson-Olander Handledare: Marie Heimersson Examinator: Margreth Hill Syfte Syftet med vår studie är att studera några olika aktörers syn på hur livskunskap, det vill säga sociala och emotionella frågor, bör hanteras i skolan. Frågeställningar • Ska livskunskap vara ett eget ämne på schemat? • Ska livskunskap genomsyra hela verksamheten i skolan? • Varför är livskunskap så aktuellt just nu? • Vilka förutsättningar krävs för att man som lärare ska lyckas med livskunskap? Metod Vår empiriska undersökning omfattar intervjuer med tre professionella aktörer och tre lärare. Med professionella aktörer avses här att de handleder och utbildar lärare inom området Livskunskap. De professionella aktörerna träffade vi personligen och de intervjuades med hjälp av bandspelare. Då vi intervjuade lärarna bad vi dem att skriftligen, via e-mail, besvara ett frågeformulär med liknande frågor som de vi ställt till de professionella aktörerna. De skriftliga intervjuerna är mer strukturerade då såväl frågeområdena som frågorna är bestämda i förväg. Dock har dessa kompletterats med ytterligare frågor av något varierat slag. Vid bearbetning av intervjufrågorna, valde vi att använda oss av en kvalitativ bearbetning med hög grad av strukturering. Resultat Såväl författare, forskare som lärare är överens om värdet av träning i social och emotionell kompetens. Alla har något att lära av denna kompetens, vilken i skolan ofta går under benämningen Livskunskap. Det råder dock en viss oenighet om huruvida Livskunskap ska ingå som ett eget ämne i skolan eller enbart genomsyra undervisningen. För att lyckas med social och emotionell träning fullt ut, krävs strukturerade former och träningen bör löpa genom hela skoltiden. Det optimala är att hela skolan, det vill säga alla som är verksamma inom skolmiljön, arbetar efter detta förhållningssätt. Dessutom bör elevens föräldrar vara delaktiga i denna grundsyn. Ett socialt och emotionellt förhållningssätt bidrar till en trygg miljö i gruppen och skapar bättre förutsättningar för pedagogen att bedriva undervisning i klassen. Det kan även stärka eleverna till att våga argumentera och stå för egna värderingar. Känner eleverna sig starka orkar de bättre stå emot grupptryck och därmed minskar risken för problembeteende. Nyckelord: Livskunskap, social och emotionell kompetens, EQ