| dc.description.abstract | Enligt Skolverket (2016) är ett av förskolans alla uppdrag att skapa anpassade förutsättningar till alla barn i verksamheten, oavsett om barnet är i behov av stöd eller inte. Därmed är det en central aspekt att personalen i förskolan tar hänsyn till och är uppmärksammade inför varje individs behov för att ge lämpligt stöd. Problematik i förskolans verksamhet kan enligt Gerland och Aspeflo (2017) uppstå när vuxna tenderar att lämna barnen i deras lekar. Vidare menar författarna att det kan förekomma svårigheter för barn som behöver konkret stöd i sociala sammanhang. Med koppling till förskolans läroplan (Lpfö98) syftar denna fenomenologiska studie till att undersöka hur legitimerade förskollärare uppfattar och beskriver sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, för att främja deras delaktighet i leken. Till följd av detta har det varit aktuellt att genom frågeställningarna undersöka hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna har även fått möjlighet att beskriva hur de strukturerar upp arbetet samt hur de upplever deras egna förhållningssätt för att främja dessa barns delaktighet och inkludering i leken.
För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ ansats i form av intervjuer med sju legitimerade förskollärare. De centrala resultaten visar att förskollärarnas beskrivning av begreppet barn i behov av särskilt stöd, innefattar barn i svårigheter, med eller utan diagnos, som kan vara i behov av individuella anpassningar. Förskollärarna redogjorde även för strategier, såsom att vara närvarande och inta en roll i leken samt bekräfta barnen och vara lyhörd för att göra alla barnen delaktiga och inkluderade i leken. Samtidigt blev det synligt att faktorer såsom för stora barngrupper, för lite tid med barnen och för lite resurser i verksamheten påverkar förskollärarnas arbete. Dessutom anses det främjande att ha ett gott samarbete och inta ett positivt förhållningssätt. | sv |
