”Man får göra så gott man kan” - en kvalitativ studie om hur förskollärare ser på specialpedagogik

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka hur de olika yrkeskategorierna på en och samma för-skola ser på specialpedagogik generellt samt hur specialpedagoger och förskollärare samarbetar kring barn i särskilda behov.

Studien utgår ifrån ett relationellt-, punktuellt-, dilemma- samt sociokulturellt perspektiv. Denna studie är en empirisk undersökning som genomförts på en förskola i en mindre stad i Västra Götaland. Jag har valt att göra en kvalitativ studie och jag valde intervju som metod då jag anser att det är den bästa metoden att använda för att få fram data som besvarar mina centrala fråge-ställningar.

Resultatredovisningen visar att det är en aspekt som genomsyrar alla informanternas svar på frågan om hur de ser på begreppet barnsyn och det är hur man ser på barnen. Att vi ska analy-sera och reflektera över barnets handlingar utifrån den sociala kontext som barnet ingår i. Infor-manterna var eniga om att delaktighet bör ske utifrån barnens förmåga att delta och deras svar överensstämmer med det som läroplanen för förskoleklassen talar om.

De tre informanterna som arbetar i förskoleklassen ansåg att specialpedagogik är någonting som man kan använda sig av när ens egen kompetens inte räcker. Svaret på hur samarbetet såg ut mellan förskollärare och specialpedagoger skiljde sig åt mellan förskollärare och specialpedago-ger. Förskollärarna ansåg att de behöver inkludera specialpedagogen mer i verksamheten och specialpedagogen förstod inte varför vissa förskolor inte hör av sig och ber om hjälp.