Vad ska föräldrar säga för att få behålla sina barn? En studie om hur föräldraskap framställs i domstolsbeslut angående LVU

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur föräldraskapet framställdes i domstolsbeslut angående 2§ LVU. Vi undersökte därmed hur ett gott respektive icke gott föräldraskap framställdes. Det empiriska materialet utgjordes av 75 domstolsbeslut från förvaltningsrätten i Göteborg. Samtliga domstolsbeslut avgjordes under 2017, de behandlade 2§ LVU och barnen i besluten var mellan noll till åtta år. Undersökningen grundades på en kvalitativ metod samt en mindre kvantitativ insamling. Domstolsbesluten i den kvalitativa delen analyserades med en diskursanalys och med de teoretiska begreppen genus, konstruktion och normalitet. Studien visar att man genom domstolsbesluten kan få fram vad domstolen anser vara ett icke gott och ett gott föräldraskap. Några av de konstruktioner som framträdde var exempelvis, man ska inte missbruka, man ska inte slå sina barn, man ska sätta sin barn i första hand och man ska ha ett bra nätverk för att visa på ett gott föräldraskap. Vi såg skillnader mellan förväntningar på mammor och pappor. I domstolsbesluten läggs ett större ansvar på mammorna, papporna däremot kan vara helt frånvarande som vårdnadshavare utan att skuldbeläggas. Studien visade att det i domstolsbesluten läggs stor vikt vid huruvida föräldrarna har insikt. I resultatet framkom hur bristerna i relation till insikt och samarbetsvilja fick betydelse för om föräldraskapet var gott eller inte. Ett föräldraskap kan ha brister men så länge föräldrarna har insikt och visar på samarbete för förändring så framställs föräldraförmågan enligt domstolsbesluten som gott.