Både bra och dåligt för ett tag sedan - en konstruktionsgrammatisk klassrumsstudie

Abstract

I denna undersökning har två angreppssätt inom konstruktionsgrammatisk undervisning ställts emot varandra i en jämförelse. De två angreppssätten är mönsterigenkänning och typfall. Det första går ut på att elever utsätts för olika varianter av samma konstruktion för att identifiera konstruktionens mönster. För typfall får eleverna en och samma variant av konstruktionen, ett typfall. Detta presenteras i olika kontexter så att eleverna ska få syn på dess form och funktion. Därefter breddas typfallet till andra exempel och elevernas kunskap om konstruktion breddas. I min undersökning har tre elevgrupper på en språkintroduktion ingått. Respektive elevgrupp har fått en lektion med mönsterigenkänning och en lektion med typfall. Två veckor senare fick klasserna göra ett test som syftade till att jämföra angreppssättens effektivitet. Genom att räkna ut elevgruppernas snittpoäng ställdes de två angreppssätten emot varandra. Vad som även undersöktes var valet av konstruktioner, konstruktionsgrammatik som undervisningsform och om det är skillnad i elevernas reception och produktion. Resultatet visade ingen tydlig skillnad mellan mönsterigenkänning och typfall, mönsterigenkänning gav marginellt högre resultat på testet. Valet av konstruktioner gav heller inget tydligt resultat på testet, men det var skillnad under lektionerna. Den ena konstruktionen upplevdes roligare än vad den andra gjorde. Eleverna lyckades bättre med att producera korrekta konstruktioner än att förklara konstruktionerna med egna ord. Detta kan dock ha påverkats av eleverna språkliga nivå och att det är svårare att förklara en företeelse än att producera ett eget exempel. Ett generellt resultat för undersökningen var den konstruktionsgrammatiska undervisningens positiva inverkan både på elevernas resultat och delaktighet på lektionerna.