I Rikets Intresse - En analys av riksintressets skydd för rennäringen vid beslut om bearbetningskoncession

Abstract

3 kap. 5 § 2 st. miljöbalken stadgar ett riksintresse för rennäringen. Bestämmelsen ska ge rennäringen ett skydd mot verksamheter som kan komma att försvåra rennäringens bedrivande påtagligt. I uppsatsen redogörs för, analyseras och diskuteras hur pass omfattande skydd riksintresset ger rennäringen i praktiken, i synnerhet vid avvägningar mellan rennäringen och gruvnäringen som görs vid prövningar av bearbetningskoncession. Besluten problematiseras även i förhållande till samernas rättigheter.

I analysen av skyddets omfattning hamnar fokus på två situationer. Först behandlas beslut där en avvägning mellan riksintresset för rennäringen och riksintresset för ämnen eller material har gjorts. En sådan situation aktualiserar en tillämpning av 3 kap. 10 § miljöbalken. Senare behandlas beslut där endast riksintresset för rennäringen omfattar etableringsområdet och därav aktualiserar en tillämpning av 3 kap. 5 § 2 st. miljöbalken.

Av det redovisade materialet i uppsatsen framgår det att riksintressets skydd inte är omfattande, även om det till viss del varierar från fall till fall. Bristerna i skyddet beror på många sammanlagda faktorer. En av de mer framträdande anledningarna är att påverkan på rennäringen ofta hanteras genom att de beslutsfattande myndigheterna ställer upp villkor om bland annat samråd, informationsutbyte och dialog för att minska påverkan och således kunna fatta beviljande beslut. Det är inte problematiskt i sig; däremot så leder den infekterade relationen mellan näringarna på att en dialog och samverkan är svår att nå, vilket resulterar i att majoriteten av villkoren är verkningslösa.

Ytterligare en avgörande faktor, som främst används när det saknas underlag om påverkan på rennäringen, är att myndigheterna tenderar att skjuta fram frågan om påverkan till efterföljande miljöprövning. Det resulterar i en bristfällig tillämpning av riksintressebestämmelserna. Avseende samernas rättigheter går det att konstatera att Sverige inte har implementerat och ratificerat några av de folkrättsliga regelverk som är betydelsefulla för samerna. Ett mer utvecklat rättighetsarbete hade resulterat i ett starkare skydd för rennäringen i förhållande till gruvnäringen.