Dynamiska blockeringsförelägganden mot internetleverantörer - En förutsättning för vitesförbudets överlevnad i en digitaliserad värld?

Abstract

För att förhindra intrång i immateriella rättigheter på internet kan rättighetshavare ansöka om blockeringsförelägganden mot internetleverantörer som, genom att tillhandahålla internetuppkoppling, möjliggör intrång i immateriella rättigheter på internet. En rättighetshavares ansökan om ett blockeringsföreläggande måste innehålla ett precist och klart avgränsat förbudsyrkande. Detta krav är inte optimalt anpassat till en rörlig kontext som internet. Anledningen till detta är att det med dagens teknik utan större tekniska svårigheter går att kringgå ett blockeringsföreläggande, till exempel genom att låta en hemsida återuppstå genom ett annat domännamn en de som omfattas av blockeringsföreläggandet. Genom sådana åtgärder kan intrånget fortgå och blockeringsföreläggandet blir tämligen verkningslöst.

Som ett resultat av denna effektivitetsproblematik har mer komplexa former av blockeringsförelägganden uppstått inom EU, nämligen s.k. dynamiska blockeringsförelägganden. Ett dynamiskt blockeringsföreläggande kan utformas så att det redan vid utfärdandet omfattar även andra domännamn än de som specificerats i blockeringsföreläggandet. Effekten av en sådan utformning är att både befintliga och nya domännamn som används för att begå intrång i samma rättighetshavares rättigheter omfattas av föreläggandet, både för pågående och framtida intrång. Dynamiska blockeringsförelägganden är ur effektivitetshänsyn ett möjligt medel för att förhindra fortsatta och framtida intrång, men att luckra upp kraven på förbudsyrkandets precisering, även i begränsad mån, är inte helt oproblematiskt. En fråga är hur parternas olika intressen ska viktas mot varandra vid meddelandet av olika former av blockeringsförelägganden. En annan fråga är hur man ser på mellanhänders ansvar i förhållande till intrånget. Ytterligare en fråga är hur kostnaderna av ett blockeringsföreläggande, och då särskilt ett dynamiskt blockeringsföreläggande som torde omfatta mer komplexa tekniska åtgärder, ska fördelas mellan rättighetshavare och internetleverantörer.

Denna uppsats synliggör hur ett antal nationella domstolar inom EU ger svar på dessa frågor, hur tillgången till olika former av blockeringsförelägganden skiljer sig åt, men framförallt belyses de utmaningar som den svenska lagstiftningen uppställer. Avgörande för tillgången på dynamiska blockeringsförelägganden är hur man väljer att se på internetleverantörers deltagande i immaterialrättsliga intrång. De överväganden som lyfts fram i det följande är av avgörande vikt för att blockeringsförelägganden ska kunna verka effektivt även i framtiden.