dc.contributor.author | Svensson, Sara | |
dc.contributor.author | Ivarsson, Linnea | |
dc.date.accessioned | 2019-06-12T06:09:45Z | |
dc.date.available | 2019-06-12T06:09:45Z | |
dc.date.issued | 2019-06-12 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/60439 | |
dc.description.abstract | Bakgrund Att ha en god sömn är av stor vikt för att uppnå hälsa och välmående samt för att kroppen ska få återhämtning. Något som kan påverka sömnen är närvaron av sömnrelaterade sjukdomar, som exempelvis narkolepsi. Narkolepsi är en kronisk och neurologisk sjukdom som innebär ett okontrollerbart sömnbehov som leder till en extrem och ständig dagtrötthet. Personer med narkolepsi kan uppleva en försämrad livskvalitet och sjukdomen kan ha en stor påverkan på personens vardagsliv. Inom arbetsterapi är målet att människan ska ha möjlighet att utföra vardagliga aktiviteter samt att kunna utföra dessa på ett, för personen, meningsfullt sätt. Min mening är ett arbetsterapeutiskt bedömningsinstrument som kan användas för att få information om en persons aktivitetskompetens samt betydelsen av aktivitet och därigenom utläsa eventuella aktivitetsgap. Arbetsterapi för personer med narkolepsi är ett relativt outforskat område och det finns ingen forskning kring vilka aktivitetsområden som inte fungerar bra men har betydelse för personer med narkolepsi. Det var därför av intresse att kartlägga i vilka aktivitetsområden personer med narkolepsi hade aktivitetsgap.
Syfte Studiens syfte var att kartlägga aktivitetsgap hos personer 18–65 år med diagnosen narkolepsi.
Metod Studien var en prospektiv tvärsnittsstudie och hade en kvantitativ ansats. Data samlades in via en webbenkät utformad efter det arbetsterapeutiska bedömningsinstrumentet Min Mening. Enkäten innehöll 29 aktivitetsområden där deltagarna på en fyrgradig skala fick skatta aktivitetskompetens och betydelse av varje aktivitetsområde. Insamlad data från 57 deltagare sammanställdes och analyserades i statistikprogrammet SPSS genom beskrivande statistik och Mann Whitney U test.
Resultat Av resultatet framkom att personer som lever med narkolepsi hade aktivitetsgap i flertalet vardagliga aktiviteter. De aktivitetsområden där deltagarna hade flest gap var; Att engagera mig som student, anställd, i förening eller som familjemedlem och Att få gjort det jag behöver göra. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad i antalet aktivitetsgap inom variablerna; kön, sysselsättningar och kontakt med arbetsterapeut.
Slutsats Det finns behov av vidare forskning kring vilka specifika arbetsterapeutiska interventioner som kan vara till nytta för personer med narkolepsi. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.title | KARTLÄGGNING AV AKTIVITETSGAP HOS PERSONER MED NARKOLEPSI - En prospektiv tvärsnittstudie | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | Medicine | |
dc.type.uppsok | M2 | |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi | swe |
dc.contributor.department | Gothenburg University/Institute of Neuroscience and Physiology | en |
dc.type.degree | Student essay | |