PAPPA SITTER I FÄNGELSE! En intervjustudie om familjestödjares erfarenheter av aktiviteters betydelse för barn med en frihetsberövad förälder

Abstract

Bakgrund Möjligheterna till ett rikt aktivitetsliv kan se olika ut för olika grupper i samhället, en utsatt grupp är barn med en frihetsberövad förälder. Aktivitet innefattar allt det som människan gör genom livet och arbetsterapeutisk teori syftar till att förstå och skildra det mänskliga görandet och dess olika betydelser. Delaktighet i meningsfulla och betydelsefulla aktiviteter är alla barns rättighet oavsett ålder, kapacitet och förutsättningar. Att få sin förälder frihetsberövad kan påverka barnets liv och hälsa på ett mycket drastiskt och plötsligt sätt. I nuläget finns ingen arbetsterapeutisk forskning som ur ett aktivitetsperspektiv förklarar målgruppens situation eller behov. Det finns olika organisationer som genom stöd och en rad aktiviteter arbetar för att förbättra barnens villkor, dock har det visat sig att dessa insatser inte är tillräckliga för att möta målgruppens behov.

Syfte Syftet med studien var att undersöka familjestödjares erfarenheter av aktiviteters betydelse för barn med en frihetsberövad förälder. Metod Föreliggande studie är av kvalitativ metod. Intervjuer med fem yrkesverksamma familjestödjare genomfördes och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.

Resultat Familjestödjarnas erfarenheter av aktiviteters betydelse för barn med en frihetsberövad förälder skapade de tre huvudkategorierna: Välbefinnande, Samhörighet och Stabilitet. Resultatet visade att lustfyllda och avkopplande aktiviteter är av särskild betydelse för känslan av att bara få vara barn. Studiens resultat indikerade även att upprätthållandet av utförandet av tidigare aktiviteter är av stor vikt för att uppnå en känsla av kontinuitet och normalitet hos barnet.

Slutsats Utförandet av aktiviteter har visat sig fylla en viktig funktion för barn med en frihetsberövad förälder. Olika aktiviteter har olika betydelser men ett gemensamt drag är att de på olika sätt bidrar till att främja barnens hälsa och välmående. Genom ett tydligt aktivitetsperspektiv skulle den arbetsterapeutiska kompetensen kunna bidra till att barnens situation förbättras.