Show simple item record

dc.contributor.authorWilke, Stina
dc.date.accessioned2019-06-27T07:21:27Z
dc.date.available2019-06-27T07:21:27Z
dc.date.issued2019-06-27
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/60655
dc.description.abstractPompeius Magnus fem äktenskap är ett mycket tydligt exempel på hur iden med det politiska äktenskapet kunde te sig under senrepubliken och bildar därmed bakgrund till denna uppsats. Jag har två syften med uppsatsen: Det första är att granska och undersöka vilka fördelar Pompeius ville uppnå, i den politiska maktkampen, med varje äktenskap. Jag vill också undersöka hur väl detta lyckades. Det andra syftet är att studera kvinnornas möjligheter att kontrollera sina liv, främst inom äktenskapet, med utgångspunkt från de kvinnor Pompeius gifte sig med. Jag har enbart använt mig av textbaserade källor i detta arbete. När det gäller kvinnornas möjlighet att påverka sina liv privat och offentligt och för att få ytterligare perspektiv på deras möjligheter att delta i det offentliga livet har jag också kort presenterat några kvinnor som lyckades med detta. Min analys av vilka fördelar Pompeius fick i den politiska maktkampen och hur väl detta lyckades visar att han uppnådde det han önskade i de två första äktenskapen, de med Antistia och Aemilia. Det tredje äktenskapet, med Mucia, motsvarade till att börja med hans politiska intentioner och när det inte längre gjorde det, skilde han sig från henne. Äktenskapet med Julia, stärkte triumviratets makt men var inte till politisk fördel för Pompeius medan det femte och sista äktenskapet, det med Cornelia, gav Pompeius politiska fördelar. Ytterligare aspekter på äktenskapen ur Pompeius synvinkel är att hans två sista äktenskap var betydelsefulla för honom känslomässigt och därmed eventuellt förändrade hans sätt att se på karriär och makt. Det privata livet hemma tillsammans med sin hustru tycktes vara mer intressant för honom än hans politiska och militära ambitioner. Analysen av frågan som gäller kvinnornas möjligheter att påverka sina liv med utgångspunkt i de kvinnor Pompeius gifte sig med, visar att ingen av dem tycktes ha någon önskan att motsäga sig giftermålet. Mucia, Julia och Cornelia kunde eventuellt ha gjort detta om de så önskat, men uppfostran och utbildning hade format dem till att anpassa sig till den rådande uppförandekoden som sade att kvinnan skulle underordna sig mannen. Kvinnans möjligheter att styra över sitt liv berodde först och främst på vilken familj hon tillhörde. Bra ekonomi och en god uppfostran ökade hennes möjligheter att agera självständigt. Möjligheten för kvinnor att agera i det offentliga livet var dock mycket begränsade och de kvinnor som lyckades med detta gjorde det genom att anpassa sig efter den rådande uppförandekoden och agera genom mannen.sv
dc.language.isoswesv
dc.subjectmakt, Pompeius, politisk maktkamp, kvinnor i antiken,sv
dc.titleDet politiska äktenskapetsv
dc.title.alternativePompeius, kvinnorna och maktensv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokHumanitiesTheology
dc.type.uppsokM2
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg / Department of Historical Studieseng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet / Institutionen för historiska studiersve
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record