Med kulturen som (värdeskapande) hyresgäst. En etnografisk studie om Göteborgs Stads arbete med kultur, lokaler och stadsplanering

Abstract

Som en följd av Göteborgs stadsomvandlingsprojekt Älvstaden försvinner många av de billiga lokalerna som stadens kulturutövare är i behov av för att utöva sin konst. Samtidigt som kulturens materiella infrastruktur försvagas har kultur fått en större roll att spela i stadens stadsutvecklingsstrategier. Mot bakgrund av det syftar den här uppsatsen till att undersöka hur Göteborgs Stad inom sin förvaltning hanterar frågan om behovet av lokaler för kulturverksamheter i Göteborg idag. Genom etnografiska metoder och analyser, där intervjuer och deltagande observationer på tjänstepersoners arbetsplatser utgör största del av min empiri, undersöks frågan utifrån en kritisk kulturteoretisk ram. Resultatet visar på att stadens tjänstepersoner har två olika diskurser om lokalfrågan att förhålla sig till när de ska möjliggöra för kulturlokaler i Göteborg. Dessa är diskursen om kulturlokaler som attraktivitetsstrategi och diskursen om kulturlokaler som en demokratisk infrastruktur. Genom administrativa och hierarkiska hinder skapas en situation där tjänstepersonernas arbete med att möjliggöra för kulturlokaler främst formas av attraktivitetsdiskursen utifrån vilket värde som kulturverksamheterna tillför till Göteborgs Stad. Detta leder till att de konkreta vägar som tjänstepersonerna ser för att möjliggöra för de välbehövda lokalerna riskerar att urholka sig själva och att kulturverksamheter trängs längre ut ur staden. Uppsatsens visar dock också på att tjänstepersonerna genom sitt arbete öppnar upp för att diskursen om kulturlokaler som en demokratisk infrastruktur kan komma att växa i framtida Göteborg.