Får jag gråta oavsett vilket kön ni tilldelar mig? En kvalitativ studie om barns förmedlande av sårbarhet på en förskoleavdelning och förskollärarnas bemötande av detta

Abstract

Får jag gråta oavsett vilket kön ni tilldelar mig?” är en kvalitativ studie på en förskoleavdelning om hur barns sårbarhet tar sig uttryck samt hur personalen bemöter barns sårbarhet. Studien gjordes med hjälp av observationer och fältintervjuer. Jag har även presenterat tidigare forskning i området, till exempel om hur personal i förskolan och föräldrar bemöter barn och barns känslor baserat på deras tilldelade kön. Materialet analyserades därefter med hjälp av kodning, tematisering och summering, varpå en teori formulerades. Teorin menade att personal i förskolans bemötande av barnen kunde delas in i tre förhållningssätt: tröstande, reflekterande och uppfostrande. Varje förhållningssätt beskrevs utförligt i analysen. Jag kunde även konstatera att barn som tilldelas könet pojke grät betydligt mer sällan än barn som tilldelas könet flicka. Detta analyserades med hjälp av till exempel queerteori och ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt.

Studien gjordes på en förskoleavdelning på en förskola i ett medelklassområde i en förort till Göteborg. Den gjordes med syftet att ta reda på hur personal i förskolan gjorde i situationerna som observerades. Detta eftersom att deras bemötande av barnen kan påverka hur bekväma barnen blir att uttrycka sårbarhet och lita på att det bemöts på ett bra sätt, vilket kan få konsekvenser för barnen senare i livet beroende på hur det bemöts.

I studien används uttrycken AMAB och AFAB istället för pojke och flicka. Detta gjordes med kopplingar till poststrukturalism och queerteori och för att inkludera transpersoner, eftersom att barnen inte nödvändigtvis har det kön som omgivningen tilldelar dem.