dc.contributor.author | Tyft, Alf-Tore | |
dc.date.accessioned | 2019-11-08T10:52:26Z | |
dc.date.available | 2019-11-08T10:52:26Z | |
dc.date.issued | 2019-11-08 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/62407 | |
dc.description.abstract | Metod och material: Kvalitativa intervjuer
Huvudresultat: Studiens primära resultat är att informanterna inte betraktar hårdrockens
maskulinitet som manligt. Det musikaliska uttrycket passar dem för att energin,
kraften och laissez faire-traditionen som utmärker genren passar deras personligheter
och smak. Framförandet på scen ger deltagarna glädje, självförtroende och en
gemenskap.
Informanterna gör både klassisk/respektabel och alternativ femininitet när det gäller
klädstil och andra yttre attribut. Att ta plats, att låtsas vara ond på samma sätt som
männen inom scenen gör kan bäst beskrivas som kvinnlig maskulinitet. Uppsatsen visar
att det finns skäl att tänka om gällande vilka av hårdrockens attribut som nödvändigtvis
bör klassas som ”maskulina”. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | hårdrock | sv |
dc.subject | heavy metal | sv |
dc.subject | maskulinitet | sv |
dc.subject | femininitet | sv |
dc.subject | performativitet | sv |
dc.title | MAN BLIR INTE HÅRDROCKARE, MAN FÖDS TILL DET - Femininitet och maskulinitet bland kvinnliga hårdrocksmusiker i Göteborg | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | SocialBehaviourLaw | |
dc.type.uppsok | M2 | |
dc.contributor.department | University of Gothenburg / Department of sociology and work science | eng |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet / / Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap | swe |
dc.type.degree | Student essay | |