Hälsofrämjande motion för alla elever: Vilka hinder står i vägen?

Abstract

Motion är viktigt för människors fysiska och psykiska hälsa, men vi lever i allmänhet mycket stillasittande liv. Såväl läroplanen som internationella organ rekommenderar att skolan ska erbjuda sina elever riklig tillgång till motion, men det är tveksamt i vilken mån detta önskemål blir uppfyllt. I denna studie intervjuas nio erfarna tjänstemän, vilka får berätta om vilka hinder som står i vägen för elevernas tillgång till motion. Syftet är att identifiera potentiella hinder för elevers tillgång till motion. Med hinder avses såväl yttre och inre fysiska hinder som yttre och inre psykosociala hinder. Två tredjedelar av informanterna är skolsköterskor vilka har haft enskilda hälsosamtal med var och en av de elever som står under hens ansvar. Sålunda utgör informanternas erfarenheter även en rik källa till elevers erfarenheter och upplevelser, om än med reservation för att tillgången till dessa erfarenheter begränsas av att de har filtrerats längs vägen: Begränsningar dels i form av vad eleven berättar, och dels i form av vad skolsköterskan uppmärksammar, tolkar och minns. Studien fann tre sorters hinder. För det första hinder som drabbar alla, vilket inkluderar dels begränsad tid avsatt för motion och dels begränsa möjligheter att integrera motion i andra aktiviteter. För det andra hinder som särskilt drabbar personer som är otränade och/eller överviktiga. Detta inkluderar nåliga cirklar med kroppens begränsningar, problem med självbild samt att bli utsatt för negativa attityder utifrån sin kropp, men även problem med att bli inlåst av sociala gemenskaper vars sociala normer förespråkar ointresse eller fördömande mot motion. Samt för det tredje hinder som drabbar de som av ett eller annat skäl inte vill eller vågar vara nakna inför andra, vilket förekommer bland annat utifrån omklädningsrummens underförstådda heteronorm och cisnorm.