MODERSMÅLSUNDERVISNING I GRUNDSKOLAN ur ett lärar- och elevperspektiv

Abstract

I denna studie analyseras praxis för modersmålsundervisning i grundskolan. Studiens syfte är att undersöka hur modersmålsundervisningen genomförs i grundskolan, sett från elev- respek-tive lärarperspektiv. Den teoretisk inramningen av modersmålsundervisning utgår från språkinlärning av Abra-hamsson och Cummins, sedan tar jag vissa principer för hur kan man se undervisning som process och innehåll. Undersökning är inte styrd av dessa teoretiska ramar, utan dess forsk-ningsansats vad gäller intervjuerna är induktiv, med ramarna fungerar som en grund för min förståelse av vad som sägs. I studien används kvantitativ och kvalitativ metod. I kvantitativa delen används enkät för in-formation om 49 grundskolelevernas tankar om betydelsen av att läsa modersmål och vilka arbetsformer som bidrar mest till effektiv lärarande av språket i tre modersmålsgrupper: ara-biska, somaliska och spanska. Den kvalitativa delen är baserad på semistrukturerade inter-vjuer med elva modersmålslärare och en språkenhetschef. Analysen baserades på forsknings-ansatsen som beskrivs hos Johansson (1999) och Riessman (2005) där fokus ligger på att te-matiskt lyfta fram innehållet i de intervjuades berättelser om sina erfarenheter och synpunkter på modersmålsundervisning. I studien framkom att det tycktes finnas ett samband mellan ökade kunskaper i modersmål och stärkt kulturell identitet. Men modersmålslärarna måste arbeta mycket med att skapa mo-tivation för ämnet hos många elever. De tillverkar egna läromedel för detta, men många ele-ver går mest för att föräldrarna vill eller för att det stärker grundskolebetygen. Den somaliska gruppen är dock särskilt positiv till att lära sig för språkets egen skull. Planering med andra lärare än modersmålslärare är något som inträffade sällan om man har bara modersmålsundervisning i tjänsten. Om man organisatoriskt gav tid och utrymme för detta skulle det gynna både elevernas inlärning och inflytande och lärarnas undervisning.