Diagnostiska läs- och skrivprov Bedömning som formar lärandet

Abstract

DLS - diagnostiska läs- och skrivprov är ett frekvent använt screeningmaterial som köps in av skolor för att kartlägga elevers läs- och skrivförmåga på grupp- och individnivå. Det är normrelaterade, standardiserade prov som tillåter jämförelser eftersom proven har prövats ut på en stor grupp jämnåriga. Resultaten ger en god överblick över läs- och skrivfärdigheten i en klass eller på en hel skola. Denna fallstudie av kvantitativ karaktär analyserar ca 350 elevers resultat på fyra olika DLS-prov i årskurs 7 och 8, samt undersöker sambandet mellan resultaten och elevernas betyg i tre ämnen. Syftet är att genom denna kvantitativa undersökning diskutera hur informationen från proven kan användas formativt i undervisningen i högre grad än den görs idag. Studien finner att skolans elever presterar genomsnittligt enligt standardskalan Stanine som används för att jämföra elever, men resultaten visar samtidigt oroväckande låga värden gällande till exempel ordförståelse och läshastighet. Utgången i proven varierar något mellan klasser och det visar sig också att elever med svenska som andra språk presterar sämre än elever som läser svenska. Däremot uppvisar flickor och pojkar likvärdiga resultat. Anmärkningsvärt är också hur få av de elever som presterar lågt på testerna som får den uppföljning och hjälp i sin läs- och skrivutveckling som vore önskvärt. Ett positivt samband mellan elevers resultat på DLS-proven och deras betyg framträder, vilket garanterar provens diagnostiska validitet. Ju lägre Stanine-värde på proven desto större sannolikhet att eleven får underkända eller låga betyg. Det finns dock elever som avviker från detta mönster med höga Stanine-värden trots låga betyg, vars resultat bör undersökas närmare. Den generella tendensen är dock att DLS-resultat och betyg i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen samvarierar, vilket ger skolor en fingervisning om vilka elever som riskerar skolsvårigheter på ett generellt plan, inte enbart när det gäller läsning och skrivande. Intressant är att alla fyra prov i relation till betygen i ämnena uppvisade liknande positiva samband, vilket pekar på möjligheten att enbart använda ett eller två digitala prov i diagnostiskt syfte, istället för fyra. En utveckling av analys och uppföljning av DLS-resultaten på individ-, grupp- och skolnivå är angeläget på den undersökta skolan, för att minska risken för skolmisslyckande. Att utgå ifrån begreppet formativ bedömning i analysarbetet av DLS-resultaten är önskvärt eftersom detta kan vägleda lärare i att forma undervisningen för att utveckla elevernas lärande. Specialpedagogerna på skolan bör starta upp detta arbete och vägleda lärare i att utveckla en formativ praktik med DLS som bedömningsinstrument