dc.description.abstract | Studiens syfte är att undersöka vilken kompetens och vilket stöd undervisande lärare anser sig i behov av för att undervisa elever med autism som är inkluderade i grundskoleklasser.
Vilka utmaningar ser lärare i undervisningen?
Vilken kompetens uttrycker lärare behov av?
Vilket stöd av elevhälsans olika kompetenser och funktioner efterfrågar de?
Teori
Studiens teoretiska ram utgörs av ett sociokulturellt perspektiv. I detta perspektiv ses lärande som ett samspel mellan individ och kollektiv. Människan ses som en kulturell varelse vars förmåga till lärande inte enbart handlar om intellektuella resurser utan också är beroende av omgivningen. Inom ett sociokulturellt perspektiv är kommunikativa processer centrala. I teoriavsnittet redogörs även för två specialpedagogiska perspektiv. Dessa två är: Det kommunikationsinriktade relationella perspektivet, KoRP och Pedagogiskt relationellt lärarskap, PeRL.
Metod
Studiens forskningsansats utgjordes av en kvalitativ metod med användande av halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes vid sex tillfällen där sammanlagt åtta respondenter deltog. Författarna genomförde en pilotintervju gemensamt och därefter tre, respektive två intervjuer vardera. Därefter transkriberade författarna varandras intervjuer i ett första steg av analysarbete. Analysen fortsatte genom färgkodning av det transkriberade materialet via olika nyckelbegrepp, vilka användes för sammanställning av resultatet.
Resultat
Av resultatet framgick att det är betydligt svårare att möta och undervisa elever med autism om man som lärare inte har någon, eller bara liten, erfarenhet av vad funktionsnedsättningen innebär för individen. Erfarenhet som gett kunskap och kompetens har inte behövt vara knuten till skolans värld, utan i hög utsträckning erhållits genom andra verksamheter såsom fritidsaktiviteter eller korttidsboenden. En utmaning som lyfts fram är svårigheten att bygga upp en god relation och skapa en ömsesidig tillit, då detta kräver tid och specifik kunskap om autism för att nå framgång. Lärarna framhåller betydelsen av relationsskapande med elever i generell mening, men menar att för barn med autism krävs att den vuxne i hög grad tar såväl ansvar för, som initiativ till, kommunikation då man måste kunna läsa av signaler som inte är
explicit uttalade. För att undervisningen av barn med autism ska fungera tillfredsställande krävs samverkan mellan olika kompetenser runt eleven. Detta kräver kontinuerlig kommunikation mellan de vuxna, även med vårdnadshavarna, i högre utsträckning än för elever i allmänhet. Lärarna menar att det inte finns en metod eller ett förhållningssätt för att möta elever med autism, på det sätt som de anser att de annars kan planera och genomföra undervisning i en elevgrupp.
Utmaningar på organisationsnivå visar sig sammanfalla med ekonomiska faktorer, men även det engagemang och den kunskap skolledningen besitter. Där elever med autism är inkluderade bör rektor ha god organisationsförmåga, kunskaper om autism, specialpedagogisk kunskap och kunna göra ekonomiska prioriteringar som gynnar elever med autism specifikt. En sådan organisation möjliggör fler lärare i varje grupp, mindre grupper och tid för samplanering i högre grad än vid ordinär undervisning. Om motsatt förhållande råder blir följden att läraren lämnas ensam i sitt uppdrag. Det får i förlängningen konsekvenser för alla elever, men speciellt för elever med autism, då de är helt beroende av en miljö som kompletterar och kompenserar för deras svårigheter. Lärarna lyfter i resultatet fram de skrivningar i skollagen som poängterar vikten av rätt stöd, samtidigt som de redogör för dilemmat kring komplexiteten i att kunskapskraven inte korrelerar med diagnoskriterierna för elever med autism. Detta skapar utmaningar för lärarna i fråga om att bedöma dessa elever enligt generella kunskapskrav, samtidigt som eleverna ska bemötas specifikt utifrån sina egna förutsättningar.
Resultatet visar att samtliga respondenter uttrycker ett stort behov av fortbildning och kompetensutveckling för att kunna möta behovet av stöd hos elever med autism. De ser sin egen behållning av den, vilket de värderar högt, men även stor behållning för den verksamhet de arbetar inom genom den gemensamma kunskapsbank som bildas. Denna kunskapsbank ger förutsättningar för den samsyn som anses så betydelsefull i arbetet med elever med autism. Kommunalt kunskaps- och erfarenhetsutbyte lyfts fram som en utvidgad aspekt på samsyn och kompetensutveckling, för att nå en högre grad av yrkeskunnande och för att stärka lärmiljöer för elever med autism. De intervjuades erfarenhet och samarbete med elevhälsa varierar stort. Det framstår som att där verksamheten har en kunnig och kompetent rektor finns även en utbyggd elevhälsa. Då finns en för lärarna kommunicerad struktur för hur samarbetet mellan lärare och elevhälsa ska se ut för elever i behov. Resultatet visar att de här lärarna upplever en högre grad av stöd och kompetens från elevhälsan i arbetet med elever med autism än övriga tillfrågade. | sv |