BARNET SOM MOGET, OMOGET ELLER OSYNLIGT En kritisk diskursanalys av hur professionella framställer barn i LVU-domar

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur barn görs delaktiga i LVU-domar för att belysa vilken eller vilka diskurser som råder i synen på barn. Fokus låg på delaktighet genom rätten att komma till tals. Det empiriska materialet utgjordes av 21 stycken Förvaltningsrättsliga domar gällande ansökan om beredande av vård enligt LVU (1990:52). Studien använde sig av kvalitativ metod och dess ansats var socialkonstruktionistisk. Faircloughs kritiska diskursanalys användes som teoretiskt ramverk och analysmetod. I studien användes barndomssociologin samt “barn som aktör” och “barn som objekt" som teoretiska perspektiv. Studiens resultat visade på tre diskurser hos de professionella, där barnet framställs som “moget och trovärdigt”, “omoget och utan insikt” eller som “osynligt”. Barnets röst fick olika utrymme och betydelse i domarna beroende på vilken diskurs om barnet som de professionella intog. Resultatet visade vidare att Förvaltningsrättens beslut följer socialnämndens anförande i alla de studerade domarna.