Sagan, lärandet och utanförskapet – En litteraturstudie om sagans roll för att motverka utanförskap

Abstract

Abstract Arbetets art: Examensarbete på lärarprogrammet Antal sidor: 39 sidor Titel: Sagan, lärandet och utanförskapet – En litteraturstudie om sagans roll för att motverka utanförskap Författare: Tobias Jonasson & Ola Cassel Handledare: Rune Romhed Datum: VT-06 Bakgrund Vi har under utbildningen arbetat med sagor och berättelser och sett vilken positiv roll de kan spela i undervisning och lärande. Vi vill koppla ihop sagans värld med en problematisk och alltför vanlig del av barnens vardagsvärld: olika former av utanförskap. Syfte & frågeställningar Många barn i dagens förskolor och skolor känner sig utanför och det är ett problem som vi vill ta upp i detta arbete. Vi vill se om man i teorier om sagan kan synliggöra problematiken med utanförskap. Våra frågeställningar är: • Vilka olika funktioner kan en saga fylla enligt facklitteratur som behandlar sagor? Och framför allt: vilka möjligheter respektive begränsningar inrymmer de i förhållande till problemet utanförskap? • Vad säger läroplanerna om lärares ansvar för att uppmärksamma fenomenet utanförskap? Tilldelas sagan någon roll i lärararbetet med detta problem? • Vad kan det innebära att tillämpa sociokulturella och kognitiva teorier om utveckling och lärande om man som lärare vill använda sagan som redskap för att uppmärksamma och motverka utanförskap? Metod Vi har genomfört jämförande litteraturstudier av facklitteratur om sagor, teorier om utveckling och lärande (sociokulturella respektive kognitiva), läroplaner för förskolan respektive grundskolan. Resultat Sagan kan spela en hel rad olika funktioner i barns utveckling och lärande. Den kan bidra till att göra barn uppmärksamma på och engagerade i fenomenet utanförskap, men också förstärka detta problem. Vi har hittat många fördelar med det sagan kan förmedla, bland annat empati, jagstärkande och gruppstärkande som kan bidra till att barnen kan få upp ögonen för fenomenet utanförskap. Vi har också visat på de möjligheter och begränsningar sagan och sagostunden kan inrymma. Att med sagan som pedagogiskt redskap tillämpa sociokulturella teorier i arbetet mot utanförskap inbjuder främst till samtal och samspel barn och vuxna emellan. Det är i samspelet med andra barn erfar och lär sig, och den sociala och kulturella barkgrunden och sammanhanget är av stor betydelse. För kognitivisten handlar det däremot mera om att möta enskilda barn i den utvecklingsfas där de befinner sig i; att ge dem möjlighet att tankemässigt bearbeta detta problem. Vikten läggs dock på det enskilda barnet, dess mognadsfas och intellektuella (kognitiva) utveckling. Detta kan ge olika möjligheter för pedagogen skall arbeta med sagan för att försöka motverka utanförskap. Läroplanerna uppmärksammar utanförskapet men ger knappast några besked om hur lärare bör arbeta med detta problem. Vi har sett att läroplanen tydligt ger läraren ett ansvar att motverka utanförskap eftersom stora delar av Lpo 94 och Lpfö 98 genomsyras av empatiskt tänkande och att man ska ha respekt gentemot andra. Sagan nämns inte konkret, vilken den gör i tidigare läroplaner och detta tror vi beror på att mycket ligger på lärarens egen planering hur hon eller han vill lägga upp sitt arbete.