“Man vill ju kunna sjunga hela sitt liv!” En kvalitativ studie om sångpedagogers arbete med rösthälsa på gymnasium och kulturskola.

Abstract

Musikbranschen ställer idag höga krav på att sångares röster ska hålla över tid, sångrösten ska vara oförbrukbar. Trots att sångpedagoger medverkar och arbetar med sångare som deltar i sångtävlingar, blir sångare ändå hesa eller trötta i sina röster. Detta väcker frågor om unga sångare är medvetna om hur de ska använda sina röster på ett skonsamt sätt, vilket sångpedagogen har till uppgift att lära sångaren. Föreliggande studie syftar därför till att undersöka sångpedagogers arbete med rösthälsa bland elever i gymnasieålder. Studien avser att besvara följande forskningsfrågor: Hur förhåller sig sångpedagoger till röstvård som lärandemål? Vilka är sångpedagogers tillvägagångssätt för arbete med att främja elevers lärande sett till rösthälsa? Studiens empiri är insamlad genom fem semistrukturerade intervjuer med sångpedagoger som arbetar på gymnasiets estetiska program samt på kulturskolan. Studien utgår från sociokulturellt perspektiv på lärande och fokuserar begreppen kulturella redskap, mediering samt appropriering. Studiens resultat påvisar att sångpedagoger anser att kunskaper om grundläggande sångteknik går hand i hand med röstvård som lärandemål. Vidare visar studiens resultat att sångpedagoger framför allt stöttar elevers lärande sett till rösthälsa genom språket som redskap, men även med hjälp av kroppen och artefakter. Studiens resultat visar också att genom att kombinera redskap såsom språk och gester är det möjligt att som sångpedagog stärka budskapet denne vill förmedla till eleven, vilket även tidigare forskning visar. Studien har påvisat att det finns ett behov av ytterligare forskningsstudier om röstvård inom det sångpedagogiska forskningsfältet. För vidare forskning lämpar det sig att undersöka om det finns samarbeten mellan sångpedagoger och logopeder när det gäller röstvård samt om detta skulle vara gynnsamt för sångpedagogers undervisning.