DEN SINNLIGA NÄRVARONS DIMENSIONER En litteraturstudie om den psykoterapeutiska relationens kännetecken och tillblivande

Abstract

Studien undersöker dels den psykoterapeutiska relationens kännetecken, dels hur psykoterapeuters praktiska kunskaper kommer till uttryck i etablerandet av denna relation. För att söka svar på studiens frågeställningar har författarna studerat litteratur skriven av fyra väl etablerade och erfarna psykoterapeuter, vilka representerar skilda psykoterapiinriktningar. Metoden har en kvalitativ ansats. Texterna har tolkats genom tematisk analys och utifrån teorier om praktisk kunskap. Det som belyses är de olika kunskapsformer som psykoterapeuten lutar sig mot i etablerandet av den psykoterapeutiska relationen, samt hur de kommer till uttryck i det praktiska arbetet. Aristoteles kunskapsbegrepp står i fokus och då särskilt den praktiska klokheten, som Aristoteles benämnde fronesis. Undersökningen visar att det är det unika mellanmänskliga mötet som kännetecknar den psykoterapeutiska relationen. Detta möte handlar om ovissheten i situationen, osäkerheten i att få kontakt och ömsesidigheten i relationen. Terapeutens praktiska kunskaper består i att kunna vara kvar i stunden, att inte genast förstå vad som sägs och samtidigt ha omdömet att urskilja vilken handling som ska utföras eller inte utföras. Det krävs av terapeuten att ha en sinnlig närvaro i varje ögonblick i detta möte. Denna sinnliga närvaro inbegriper terapeutens förmåga att vara uppmärksam, empatisk och ha tålamod. Det handlar om att terapeuten strävar efter att förstå klientens upplevelsevärld och ha förmåga att hantera osäkra, förvirrade och problematiska situationer. Genom reflektionen utsätter terapeuten sina handlingar för kritisk prövning. Psykoterapeutens personliga kunskap, förvärvad utifrån den praktiska erfarenheten, är situationsberoende, relationell och kontextuell.