SKILLNADER I SJÄLVSKATTAD ARBETSFÖRMÅGA HOS UNGA VUXNA MED PSYKISK OHÄLSA

Abstract

Bakgrund Unga vuxna med psykisk ohälsa är en målgrupp som kan vara i behov av behandling och för arbetsterapeuter är det relevant att ta hänsyn till självskattad arbetsförmåga hos varje unik person som en del av den arbetsterapeutiska behandlingen. Det finns ingen tidigare forskning om vilka faktorer som kan medföra skillnader gällande självskattad arbetsförmåga hos unga vuxna med psykisk ohälsa, vilket utgör en kunskapslucka. Eftersom personer inom denna målgrupp har svårigheter med att arbeta är det viktigt att undersöka vilka faktorer som kan påvisa skillnader gällande arbetsförmågan. Sådan kunskap kan vara till nytta för arbetsterapeuter genom att de får en ökad förståelse för eventuella behov och målsättning för personer inom målgruppen, vilket i sin tur kan resultera i en bättre behandling samt stöd för arbetsåtergång. Syfte Att undersöka vilka faktorer som kan utgöra skillnader avseende självskattad arbetsförmåga hos unga vuxna med psykisk ohälsa som är inskrivna på en öppen psykiatrisk mottagning.

Metod En kvantitativ ansats med analys av insamlad data från strukturerade intervjuer i enkätform och självskattningsformuläret Dialog om arbetsförmåga (DOA). Undersökningsgruppen bestod av 17 unga vuxna med psykisk ohälsa som har en pågående kontakt med en öppen psykiatrisk mottagning i Västra Götalandsregionen. Data analyserades i SPSS med Fishers exakta test för att undersöka skillnader inom gruppen. Resultat Fysisk aktivitet, civilstånd, anhörigas hälsa och nära relationer är faktorer som medför att målgruppen skattar olika i självskattningsinstrumentet DOA. Sömn, återhämtning, sysselsättning och somatisk sjukdom är faktorer som inte visar någon statistiskt signifikant skillnad i självskattad arbetsförmåga. Slutsats Unga vuxna med psykisk ohälsa skattar överlag högt i samtliga DOA-frågor. Resultatet visar att det är viktigt att ta hänsyn till självskattad arbetsförmåga hos varje unik person för att få en bättre uppfattning om vad som hindrar förmågan att arbeta. De statistiskt signifikanta skillnader som framkom i föreliggande studie antyder att levnadsvanor och sociodemografiska faktorer kan utgöra en skillnad i självskattad arbetsförmåga hos målgruppen. Ytterligare forskning med ett större antal deltagare behövs.