Brottsligheten tar inte sommarlov. En kvalitativ undersökning om straffreduktion och ungdomskriminalitet

Abstract

Sveriges riksdagspartier har länge diskuterat den nu befintliga straffreduktionen. Debatten kännetecknas av en ambivalens där partierna inte kunnat enas om ett gemensamt beslut. Ambivalensen kring debatten utgjorde därmed huvudfokus i vår undersökning. Syftet med studien var att analysera riksdagspartiernas åsikter kring straffreduktion över tid och hur de i debatterna framställer unga lagöverträdare samt ungdomsbrottslighet. 11 riksdagsdokument undersöktes, dessa var fördelade på 20 år. Dokumenten utgjordes av debatter och motioner för var femte år under den undersökta tidsperioden. Vi använde oss av en kvalitativ forskningsdesign med förankring i diskurs -och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket utgjordes av socialisationparadigm och kontrollparadigm samt begreppet identitetskonstruktion. Resultatet påvisade att åsikterna kring unga lagöverträdare skiljer sig åt till viss del mellan de olika partierna, men samtidigt framkom många likheter i beskrivningen av den unga lagöverträdaren samt orsaker till brottsligt beteende. Härmed belyste resultatet att föräldraansvar och tidiga insatser var de mest framkommande brottsåtgärderna. Den unga beskrevs framförallt som en individ med avsaknad av trygga vuxna under uppväxttiden. Partiernas åsikter kring straffreduktion ledde till att vi kunde lokalisera en tydlig åsiktsförändring av framförallt Socialdemokraterna. Genom resultatet kunde vi påvisa att ett paradigmskifte skett i samhället, från ett socialisationsfokuserat samhälle till ett samhälle med tydliga kontrollåtgärder.