KÖRKORTETS BETYDELSE FÖR MÄNNISKOR I DERAS VARDAG En kvantitativ studie om betydelsen av bidrag till körkort för personer med rörelsenedsättning

Abstract

Bakgrund: För personer med rörelsenedsättning är det inte alltid en självklarhet att kunna transportera sig självständigt på grund av att den fysiska miljön kan vara hindrande. Personer med rörelsenedsättning har ofta större utmaningar med att övningsköra innan körkortsutbildningen eftersom de inte kan övningsköra privat utan anpassning av bil. Att finna en trafikskola som möter personens behov av anpassningar på bilen kan också vara en utmaning. Norrbacka Eugeniastiftelsen delar ut bidrag för körkortsutbildning till personer med rörelsenedsättning i syfte att underlätta vardagsaktiviteter för att ge ökad livskvalitet.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt ett bidrag till körkortsutbildning kan ha betydelse för delaktighet, mobilitet och livskvalitet för personer med rörelsenedsättning.

Metod: En prospektiv enkätstudie med kvantitativ ansats valdes för att svara på studiens syfte. Enkäten utformades i Google Forms. Norrbacka Eugeniastiftelsen skickade ut enkäten via brev med möjlighet att besvara elektroniskt. Data har sammanställts i IBM Statistical Package for the Social Sciences 26, beskrivs dels deskriptivt och har analyserats med Mann-Whitney-U test och Independent-Samples T-test.

Resultat: Studiens resultat visar att totalkostnaden för körkort blir betydligt dyrare ifall personer med rörelsenedsättning inte har möjlighet att övningsköra privat eller är i behov av en anpassad bil. Flera deltagare ansåg att det ekonomiska bidraget varit avgörande för att kunna ta körkort. Deltagare som tagit körkort upplevde att körkortet lett till ökad självständighet, delaktighet och livskvalitet.

Slutsats Ett bidrag till körkortsutbildning kan möjliggöra för personer med rörelsenedsättning att ta körkort och därmed bidra till ökad livskvalitet, delaktighet och självständighet. Eftersom svarsfrekvensen i föreliggande studie anses ligga under det som enligt tradition är acceptabelt är studiens resultat inte representativt för målpopulationen. Därmed behövs vidare forskning göras. En framtida kvalitativ intervjustudie skulle också kunna ge en bättre beskrivning av deltagarnas subjektiva upplevelser av bidragets betydelse.