Idrott och hälsa – ”i det lilla och i det stora” Rektorers uppfattning om möjligheter till fysisk aktivitet på gymnasiesärskolans individuella program

Abstract

Forskning har visat att fysisk aktivitet minskar i tonåren speciellt för ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar. Detta är ett aktuellt ämne som diskuteras flitigt i samhället just nu. Vi funderade på hur fysisk aktivitet påverkar elevers lärande och hälsa på gymnasiesärskolans individuella program där vi båda arbetar då vi reflekterat över att många är stillasittande under skoldagen. Skolan har ett ansvar enligt skollagen för att organisera och anpassa undervisningen så att varje elev får möjlighet att nå så långt som möjligt i sin utveckling inom alla ämnesområden. Rektors uppfattning om fysisk aktivitet tror vi spelar stor roll för hur planeringen inom detta område ser ut och utvecklas för eleverna eftersom rektor är den som är ytterst ansvarig för en skolas verksamhet. Därför valde vi att undersöka rektorers uppfattning om fysisk aktivitet. Syftet med vår studie var att beskriva och analysera sex rektorers uppfattningar om fysisk aktivitet för elever på gymnasiesärskolans individuella program och hur de ser på skolans förutsättningar att tillgodose elevernas behov av fysisk aktivitet. De forskningsfrågor vi utgick ifrån var: Hur såg rektorer på betydelsen av fysisk aktivitet för elever på gymnasiesärskolan? Vilka möjligheter och hinder såg rektorerna för genomförande av fysisk aktivitet på gymnasiesärskolan? Hur uppfattade rektorer sitt frirum i att utveckla möjligheter till fysisk aktivitet för eleverna på gymnasiesärskolan? Vi inspirerades av frirumsperspektivet och den ekologiska systemteorin och har använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att samla in vår data för att sedan bearbeta och analysera svaren utifrån en tematisk analys. Vi har intervjuat sex rektorer på gymnasiesärskolans individuella program vilka arbetade i olika kommuner både på skolor som ligger centralt och i ytterområden. Studiens resultat visade att det fanns skillnader mellan skolornas förutsättningar till fysisk aktivitet när det kom till lokaler, miljö och utbildad personal trots att skolorna hade liknade elevgrupp. Gemensamt var att rektorer hade uppfattningen om att idrott och hälsa var ett ämnesområde som hade hög prioritet och att fysisk aktivitet ansågs vara viktigt för elevernas lärande och hälsa. Rektorerna visade sig ha stor handlingsfrihet att utforma skolan med individuella utvecklingsplaner och personalkompetens efter elevers olika behov. Rektorerna hade även uppfattningen om att deras och övrig personals engagemang och intresse kring fysisk aktivitet spelade roll för hur skolans kultur kring fysisk aktivitet såg ut.