Kartläggning av icke-radiologers kunskap om röntgenstrålning - hur stor är medvetenheten gällande risker och effekter?

Abstract

Bakgrund: Bildtagning av människors inre med hjälp av röntgenstrålning är en undersökningsmetod som med åren används allt mer i diagnostiskt syfte inom sjukvården. Röntgenstrålningen medför dock alltid en risk för patienten, vilken kan leda till både akuta och kroniska effekter i den biologiska vävnaden. Med denna vetskap poängteras vikten av att vårdgivarna har kunskapen och följer de riktlinjer och lagar som finns för att ge patienten en god och säker vård. Författarna anser dock utifrån egna erfarenheter att läkarnas remisser inte alltid är i enlighet med detta etiska förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att kartlägga vilken kunskapsnivå läkare utan specialistkompetens inom radiologi har angående röntgenstrålning och dess risker för patienter och personal vid medicinsk bildtagning. Metod: Metoden som användes var en strukturerad litteraturöversikt. Till arbetet valdes 13 artiklar ut som hittades via sökning i olika databaser. Resultat: Resultatet visar på en bristande kunskap bland samtliga läkare gällande röntgenstrålning i världen, gällande bland annat stråldoser och risker. Majoriteten av de läkare som visade på bristande kunskap visade även sig vara de som inte hade genomgått någon formell strålsäkerhetsutbildning, eller deltog i kunskapsutvecklande mötet alternativt aktiviteter. Slutsats: Läkare erhåller inte tillräcklig kunskap om röntgenstrålning under sin grund – eller specialistutbildning, vilket poängterar vikten av att desto fler kurser i ämnet måste introduceras. Läkarna behöver informeras desto mer gällande ALARA-principen tillsammans med strålskydd, för att främja en säker vård för patienten samt en säker arbetsplats för personalen. Även uppdaterande kurser bör implementeras för färdigutbildade läkare, för att främja att befintlig strålkunskap bibehålls.