Person med levd erfarenhet av funktionsnedsättning, funktionsnedsatt person eller handikappad? En diskursanalytisk korpusstudie av språklig kategorisering av människor i ett funkisaktivistiskt sammanhang

Abstract

Hur vi uppfattar andra människor kan härledas till sättet vi väljer att prata om dem. Språket hjälper till att konstruera idéer, föreställningar och fördomar om olika grupper i samhället. Vissa grupper med tillhörande egenskaper blir till normen, medan andra grupper som inte har dessa normerade egenskaper kan bli marginaliserade och diskriminerade. Exempelvis om en person eller grupp alltid benämns efter dess funktionsnedsättning, finns risken att den uppfattas som hela deras identitet och att personerna bakom blir sekundära. Men hur marginaliserade grupper benämner sig själva och varandra, där de får konstruera vad de språkligt vill – eller inte vill framhäva med sig själva är intressant att studera ur ett kritiskt, språkvetenskapligt perspektiv. Den här studien är en kritisk diskursanalys av texter skrivna av aktivist- och intresseorganisationer för personer med funktionsnedsättning. Det är därmed den här studiens syfte att undersöka hur kategoriseringen av människor i förhållande till funktionsnedsättning ser ut. Studien visar att det i enlighet med den mediala benämningspraktiken är person med funktionsnedsättning som är den överlägset vanligaste benämningen. Den visar även att flera benämningspraktiker utmanar vad det är som bör uppfattas som norm i kategoriseringen av människor i förhållande till funktionsnedsättning. Den dikotoma uppdelningen av grupper med respektive utan funktionsnedsättning är inte lika tydlig i aktivist- och intresseorganisationstexterna som i mediala texter, eftersom flera benämningspraktiker erbjuder ett något mer nyanserat spektrum av människors olika funktionsförmågor.